Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Mångfalden kan förbättras med små steg
Hur jordbruket bedrivs har alltså stor betydelse för den biologiska mångfalden, såväl positivt som negativt. Jordbrukare är i den lyckliga situationen jämfört med andra medborgare, att de på ett påtagligt sätt kan påverka den biologiska mångfalden via den mark de förvaltar. Man kan göra mycket för den biologiska mångfalden med små åtgärder. Det lönar sig att betrakta gården som en helhet, där många små åtgärder leder till något betydligt större.
Alla kan börja med små åtgärder, så som att anlägga blomremsor eller skalbaggsåsar, plantera häckar eller lämna obesprutade kantzoner, så att det kan rymmas en mångfald av insekter och växter. Här nämns några exempel på hur du kan öka mångfalden på dina åkrar och i odlingslandskapet, några av exemplen beskrivs mer utförligt i kapitel 9.
I åkerlandskapet
Minska användningen av kemiska växtskyddsmedel: Användning av växtskyddsmedel är ett stort hot mot den biologiska mångfalden i odlingslandskapet1. Inom särskilt trädgårdsbranchen finns många skonsamma icke-kemiska bekämpningsmedel och nyttodjur som kan ersätta och/eller komplettera kemiska medel.
Slå väg- och dikeskanter efter blomning: I vägkanter är det inte ovanligt med arter som också trivs i ängs- och betesmarker och som mår bra av att marken hävdas. För att gynna blomning och biologisk mångfald är det bra att slå vägkanten på sensommaren när blommorna hunnit bilda frön.2
Anlägg en mångfaldsåker: Att odla en mångfaldsåker (ibland också kallad för viltåker eller fågelåker) innebär att man odlar en gröda som får stå kvar över hösten och vintern ända till nästa vår. Genom att anlägga en mångfaldsåker kan du skapa både foder och skydd för viltet, insekter och fåglar. En mångfaldsåker kan vara attraktiv för många olika sorters vilt, fåglar och insekter under stora delar av året, speciellt om du sår den med arter som blommar, ger smakligt bete och sätter frön. Miljöer som är rika på insekter och frön är idag ovanliga i landskapet.2
Lämna en del av åkern oskördad: Fåglar och vilt äter gärna mogen spannmål. Därför är det bra om du lämnar otröskade hörn och remsor längs bryn och kantzoner. Det är bra att spara en bit av vallen vid första- eller andraskörden. Den ger skydd åt harungar, rådjur, storspov, kornknarr och andra fåglar. Den är också uppskattat bete för vilt. I vallen du sparar hinner klövern blomma och ge pollen och nektar till pollinerande insekter.2
Placera ut halmbalar för humlor: Många humlearter flyger helst inte längre än någon kilometer för att samla pollen och nektar till larverna i boet. I slättlandskap, där miljöer med lämpliga boplatser saknas, kan halmbalar bli bra boplatser. Särskilt gamla halmbalar är populära, så överblivna balar är perfekta att sätta ut på våren. Låt balarna ligga tills de brutits ner. De är också viktiga som övervintringsplats för många insektsätande nyttodjur som blomflugor och guldögonsländer.2
Vårda småbiotoper: Småbiotoper i åkerlandskapet är mycket viktiga för variation och biologisk mångfald. Småbiotoper som stenmurar, stenrösen, åkerholmar, dikeskanter, vägrenar och märgelgravar ger föda och skydd för många organismgrupper. För att de ska behålla sin kvalitet behöver de hävdas för att motverka igenväxning och växtnäringsanrikning.2
Odla mångsidigt: Genom att skapa en mångsidig växtföljd, använda fång-, botten- eller mellangrödor, planera växtföljden med tanke på pollinatörer och så in vallar med många olika växter kan du öka variationen och därmed den biologiska mångfalden.1
Odla i mindre skiften: Småskalighet i åkerlandskapet skapar variation och diversitet. Dela upp stora åkrar i mindre skiften med olika grödor.
Plantera och spara buskar och träd: Träd och buskar ger mat, boplatser och skydd för djuren i odlingslandskapet. En häck med buskar och träd skapar lä och ger ett varmare mikroklimat som gynnar många insekter och fåglar. En häck bromsar också jord som kan följa med vindar när det blåser, så kallad vinderosion. Den bästa kombinationen är häckar som består av olika sorters träd och buskar som både blommar och ger bär och frukter. Spara även enstaka buskar och träd i dikes- och fältkanter när du underhåller diken eller röjer fältkanter. Anlägg och vårda alléer.2
Anlägg skalbaggsåsar eller blomremsor: En skalbaggsås (upphöjd jordvall) eller blomremsa har flera funktioner. Den gynnar insekter som äter skadedjur och bidrar därför till ett minskat behov av att använda växtskyddsmedel i grödorna. Skalbaggsåsen ger också skydd och boplatser för rapphöns, harar och annat fältvilt. Om ytan är insådd med blommande ett- eller fleråriga växter ger det mycket pollen och nektar åt humlor, fjärilar och andra insekter under en stor del av sommaren. Dessa ytor kan med fördel anläggas på ställen där odling ändå är svårt, t.ex. under elledningar, längs diken, eller runt markbrunnar. Det är väldokumenterat att flygande nyttodjur håller sig inom 60-100 meters avstånd från naturelement. Det gäller också större nyttodjur som räv. Är det mer än ca 100 meter mellan höga remsor hinner däremot räven angripa t.ex. betande gäss i grödan och skrämma iväg dem. Det är en fördel om naturelementen hänger ihop över fler fält då det hjälper nyttodjuren att spridas. Det är också värt att nämna att det är de nyttodjur och pollinatörer som är generalister (dvs. äter pollen och nektar från vilka blommor som helst) som gynnas av importerade arter av blommande växter. För att hjälpa de mer specialiserade och oftast mer hotade arter är det viktigt att välja vilda växter som är naturliga för området – det är dem som specialiserade, naturligt förekommande arter behöver.
Anlägg sprutfria kantzoner och skyddszoner: Ett enkelt alternativ till blomremsor och skalbaggsåsar, som också är effektivt och lätt att göra över stora arealer, är att anlägga sprutfria kantzoner i ettåriga grödor. Skyddszoner intill diken är buffertzoner mellan åkermark och diken som kan bidra med värdefull variation.
Gynna mångfalden i marken: Markorganismernas arbete med att bryta ned organiskt material till växtnäringsämnen har en avgörande betydelse för åkermarkens mullhalt och bördighet. Mångfalden i marken kan gynnas genom att tillföra organiskt material, att minska jordbearbetning och att hålla marken täckt med levande växter. Växternas rötter utsöndrar rotexudat, d.v.s. lättsmält näring, som är extra viktig för jordens mikroorganismer, och gör att de lättare kan föröka sig och snabbare bryter ner det organiska materialet till mull. Nyttodjur som daggmaskar, jordlöpare och parasitsteklar, som har hela eller delar av sin livscykel i marken, överlever i större omfattning än i en jord som störs genom bearbetning. Ju mindre en jord bearbetas desto mer utvecklade blir mykorrhiza-svamparna i marken och det har stora fördelar för växtnäringshushållningen och mullhalten. Organiskt material kan tillföras t.ex. i form av stallgödsel eller genom att odla återhämtningsgrödor i växtföljden som vallar, fånggrödor och mellangrödor. Plöjning och annan jordbearbetning kan minskas genom att t.ex. använda fleråriga grödor eller tillämpa direktsådd. Direktsådd innebär att man sår direkt i stubben av föregående gröda utan att först jordbearbeta.
Anlägg en våtmark: Våtmarker är livsmiljöer för en stor mängd fåglar, groddjur, däggdjur, insekter och växter. Våtmarker fungerar också som naturliga reningsverk och minskar transporten av näringsämnen från åkermark genom sedimentation samt upptag och omvandling av mikroorganismer och växter.
Anlägg lärkrutor: Sånglärkan är den överlägset vanligaste fågeln som häckar på åkermark. Ett par sånglärkor per hektar är inte ovanligt. Sånglärkan samlar insekter och spindlar på marken till sina ungar i boet. Flera studier har visat att 20–25 m2 stora, osådda lärkrutor i höstvetet gör att sånglärkorna lättare hittar insekter åt sina ungar. Lärkrutorna måste vara minst 25, helst 50 meter från större träd och buskar, annars blir fågelungarna allt för lätt byte åt rovfåglar och räv. Det är också viktigt att inte anlägga lärkrutorna i körspåren, då de annars körs ihjäl vid traktorkörning i fältet.
Slå vallen inifrån och ut: Vilt, som rådjur och harar, och fåglar, som storspov, rapphöna, tofsvipa och kornknarr har ungar i vallar. Ha för vana att börja med att slå första dragen i mitten av fältet och arbeta därefter utåt. På så vis hinner fältvilt och fåglar flytta sig till skydd i fältkanter, bryn och diken.
Vill du göra upp en noggrann och effektiv plan över åtgärder som ökar den biologiska mångfalden på dina skiften kan du titta på Jordbruksverkets hemsida. Där finns en mängd råd och tips, t.ex. i broschyren Gynna mångfalden i åkerlandskapet.
I det övriga odlingslandskapet
Skapa miljöer för solitära bin: Öppna slänter och bryn med solbelyst sandjord, som erbjuder boplatser för solitära bin, är idag en bristvara, detta är en trolig anledning till att många arter av vilda bin har minskande populationer. Genom att skapa boplatser kan du förbättra läget för dem. Om du har en tät och hård jord som lera så kan man göra den mjukare genom att blanda den med t.ex. sågspån. Den ska vara så mjuk att man kan skrapa av lite jord med en nagel när jorden är torr. Det är lika viktigt att ha rätt arter av blommande växter intill boplatserna som att erbjuda boplatser. Jordlevande humlor föredrar i regel lite lättare jord för sina bon. Minst 10% lera är dock i vilket fall som helst en fördel så att gångarna inte rasar ihop p.g.a. att sandkornen inte hänger ihop. Jorden på boplatserna måste hållas nästan växtfri, men enstaka stenar och tomma snäckskal får gärna ligga lösa på ytan. Snäckskalen använder vissa arter av solitärbin som bostad (då är det viktigt att skalen ligger lösa så att solitärbina kan flytta dem i rätt vinkel för solen, och täcka dem med bladbitar (ofta från arter ur rosfamiljen). Stenarna håller kvar solvärmen även en del av natten.
Vårda naturbetesmarker: Till skillnad från vallar och andra kultiverade betesmarker har naturbetesmarker inte plöjts eller gödslats, i alla fall inte på flera decennier. De hyser ofta en riktigt hög biologisk mångfald. Igenväxning är det största hotet mot dessa marker, men även felaktigt bete. Det är därför viktigt att fortsätta hävda markerna utan att tillföra näring och att tillämpa rätt typ av bete utifrån den mångfald som finns i marken. I många naturbetesmarker är det gynnsamt för den biologiska mångfalden att ha ett sent betespåsläpp och att inte beta för hårt. Här kan du lyssna till sex bra föredrag om olika typer av bete som ger olika effekter.
Anlägg en äng: Ängar tillhör de mest artrika miljöerna som finns i Sverige. Genom att sköta en äng med slåtter och höbärgning under sensommaren kan man gynna typiska ängsväxter, pollinatörer och andra insekter, svampar och en mängd andra organismer. Den klippta ängen måste ligga kvar minst tre dagar för torkning så att blomfröna hinner bli kastade. Om klippet tas bort direkt kommer de ettåriga arterna att dö ut i och med att fröna också tas bort då.
Spara död ved: Många arter, främst olika skalbaggar och insekter, är helt beroende av att det finns död ved. Spara döende träd och buskar, både stående och liggande. Anlägg så kallade faunadepåer, dvs högar av ris, vissna blad och täta och gärna taggiga buskar.
Gynna gamla träd: Träd är ryggraden för den biologiska mångfalden. Varje träd kan utgöra en livsmiljö för en mängd olika arter. Särskilt viktiga är gamla och grova träd. Vårda gamla träd genom att t.ex. friställa dem genom att röja buskar och ris runt dem och se till att de får utrymme.
Gynna blommande buskar och bärande träd: Många insekter och fåglar är beroende av nektar och pollen från blommande buskar och träd. Spara eller plantera därför gärna arter som nyponros, fläder, olvon, hagtorn, rönn, oxel, m.fl. OBS! Plantera inte vresros då den är en invasiv art.
Gynna bryn: Blommande örter, buskar och träd i solbelysta bryn ger en bra livsmiljö för många insekter. Bryn är också viktiga för att ge vilt skydd och värdefullt foder i form av löv, kvistar, bär och frukt. Inte bara blommande buskar, men även täta och taggiga buskar är bra för den biologiska mångfalden eftersom fåglar som häckar på eller nära marken (t.ex. rödhake och gärdsmyg) kan ha sina ungar i fred från rovfåglar där.
1 Wallander, J., L. Karlsson, H. Berglund, F. Mebus, L. Nilsson, M. Bruun, L Johansson. 2019. Plan för odlingslandskapets biologiska mångfald – Ett samverkansprojekt inom Miljömålsrådet. Jordbruksverket, Rapport 2019:1
2 Haldén, P. 2023. Gynna mångfalden i åkerlandskapet. Jordbruksverket, Jordbruksinformation 22:13