Lagring och behandling av stallgödsel

Alla djurgårdar behöver tänka på hur de lagrar och hanterar stallgödsel. Mer om detta finns att läsa på Jordbruksverkets hemsida under Lagra gödsel.

Behandling av stallgödsel genom separering, kompostering eller rötning kan vara ett sätt att effektivisera utnyttjandet av näringsämnen och organiskt material. Mängden ogräsfrön i stallgödseln kan också minska genom kompostering och rötning.

Eftersom flytgödsel består till cirka 90 procent av vatten blir det tungt, och transportkostnaden hög. Näringsinnehållet är inte heller alltid optimalt i förhållande till behovet. En lösning på problemet är separering av det fasta materialet och vätskan i flytgödslet. En stor del av det lösliga kvävet, som växterna snabbt kan använda, finns då kvar i vätskefraktionen. I den fasta fraktionen finns en stor del av fosforn och det organiska kvävet som frigörs långsamt. Om separatorn som används är tillräckligt effektiv och vätskefraktionen bara innehåller lite fosfor efter separeringen kan det vara möjligt att sprida en större mängd vätskefraktion med kväve på åkrar nära gården.

Det är ekonomiskt mer fördelaktigt att transportera torrfraktionen som är lättare och innehåller mer fosfor till åkrar som ligger längre bort. I en del fall påverkar separeringen inte fördelningen av näringsämnen på ett avgörande sätt, men den gör transporten mer praktisk.

Man kan separera flytgödsel genom sedimentering, mekaniskt exempelvis med hjälp av skruvpress eller centrifug, eller kemiskt. I den kemiska processen tillsätts kemikalier som skiljer det fasta materialet från vätskan. Kemisk separering kräver i nästa steg att man pressar det fasta materialet från vätskan, vilket betyder att mekanisk separering är det bättre alternativet. Sedimentering kan i praktiken vara möjligt med flytgödsel från grisar.

Separering jämnar ut arbetstoppar och frigör lagringsutrymme i flytgödselbehållaren eftersom fast material avlägsnas. Separering kan göras allteftersom eller då och då, eller så kan man anlita en entreprenör för att separera en stor mängd på en gång.

Det är också möjligt att tillsätta olika material i flytgödseln för att förbättra dess egenskaper. Till exempel kan strömaterial, som torv, tillsättas för att binda lösligt kväve och på så sätt minska ammoniakkväveförluster. Behandling med svavelsyra sänker pH och minskar därmed ammoniakutsläppen effektivt, men kan orsaka ökade utsläpp av lustgas. Observera att tillsats av svavelsyra inte är tillåtet i certifierad ekologisk odling. Flytgödsel kan också berikas med olika näringsrika vätskefraktioner från livsmedelsindustrin.

Olika lerfraktioner eller biokol, som binder till sig näringsämnen, kan också läggas i gödseln. Gödsel kan också behandlas med flytgödselbakterier som gör att en del av ammoniumkvävet omvandlas till organiskt kväve.

I Kontinentaleuropa, men även i Sverige, så använder vissa gårdar EM (Effektiva Mikroorganismer, motsvarande ferment), antingen som det är eller tillsammans med biokol och finmalet stenmjöl. Det finns ännu inte några säkra resultat, men erfarenheter från lantbrukare tyder på att svämtäcken minskar, lukten avtar vid spridning, och flytgödseln blir enklare att sprida och tränger in bättre i markytan. Här behövs mer forskning före generella råd kan ges och det är förstås också en fråga om kostnader för olika tillsatser.