Vad är ett organiskt jordförbättringsmedel?

Med organiska jordförbättringsmedel menas produkter vars effekt i första hand baserar sig på det organiska materialet, och i andra hand på de näringsämnen som är bundna till det. Med regelbunden användning av organiska jordförbättringsmedel kan man upprätthålla, och till och med höja, mullhalten i åkermarken. Genom att tillföra organiskt material kan man till exempel förbättra markens förmåga att binda näringsämnen och vatten, öka markens mikrobiella aktivitet och förbättra aggregatstrukturen i marken och göra den lättare att bearbeta.

Det är viktigt att tänka på att med ökad mullhalt följer också ökad halt av organiskt kväve i marken. Det är en del av markens ökade bördighet men betyder också att mineraliseringen, alltså kvävefrigörelsen, kan öka under året om det är tillräckligt fuktigt och varmt. Om frigörelsen av kväve ökar under växtsäsongen kommer det grödan tillgodo, men ökad frigörelse kan också ske under vinterhalvåret beroende på vädret, och då ökar också utlakningen – detta är en anledning till att det är än viktigare att hålla marken bevuxen så långt det går om mullhalten ökar.

Tillförsel av stall-, biogödsel och andra organiska gödselmedel och kompletterande fång-/bottengrödor och mellangrödor kompletterar varandra väl om man vill öka mullhalten i jorden. En rikare växtföljd bestående av vall, trindsäd, oljeväxter och spannmål/blandsäd främjar bördigheten i samverkan med innan nämnda åtgärder. Mullhalt byggs både av tillfört organiskt material och mikrobiologiskt med hjälp av växtrötter. För att kunna dra nytta av jordförbättringsmedlen är det bra att känna till produkternas egenskaper så att de inte orsakar skada för grödan. Det är viktigt att användningen passas in i rätt plats i växtföljden och växtsäsongen, samt att kompletteringsgödsling görs efter behov. Det finns också regler kring användning av produkter som innehåller animaliska beståndsdelar.

Den begränsande faktorn vid tillsats av organiskt material är oftast näringsämnena: det finns antingen för mycket näring i förhållande till det man får sprida enligt reglerna eller för lite ur ett växtnäringsperspektiv. I bästa fall är det organiska gödselmedlets innehåll av näringsämnen och kol i balans så att mängden till och med kan vara mycket stor. Då kan man få en betydande effekt redan med en enda spridning. Samtidigt kan flera mindre givor inför olika vallskördar vara lämpligare.

Som jordförbättringsmedel kan även användas oorganiska jordförbättrare, såsom kalk, gips (innehåller även svavel) och lermineralet biotit.