Mångfald under och över jorden

Ostörda naturliga ekosystem har ofta en stor mångfald av arter, naturligtvis beroende på flera faktorer som klimat och nederbörd. Ju högre upp i ekosystemets succession, desto mer mångfald finns över och under jorden, och med mångfald skapas resiliens på alla nivåer. Ett odlat system har därför mycket att lära från ett naturligt ekosystem. Under jorden skapar en mångfald av växtarters rötter en ökning i mångfalden av bakterier, svampar, protozoer, nematoder, insekter, maskar och andra småkryp. Ovanför markytan attraherar en mångfald av växtarter en mångfald av insekter. Fåglar, reptiler, amfibier och däggdjur följer uppåt i de trofiska nivåerna och ekosystemets balans är bättre och mer motståndskraftigt när skadegörare eller skadliga sporer kommer flygande än i system med låg mångfald. Skulle en eller några få arter få problem på grund av en störning – klimat, extremväder, skadeinsekter, sjukdom, osv – så har ekosystemet en större möjlighet att förbli stabilt eftersom det finns så många andra arter som fyller i.

Hur kan man då använda sig av den skyddande mångfaldsprincipen i ett regenerativt jordbrukssystem? Det finns många sätt, såsom att undvika storskalig enhetlig monokultur, att ha lång växtföljd, samodling av flera grödor, sortvariationer och generellt hålla marken bevuxen. 

Ett stort fält med blommande raps i monokultur är vackert att titta på men är känsligt för skadeangrepp eftersom det består av en enda art på ett stort område (vänster bild), en äng med många arter skadas sällan på omfattande vis (höger bild).

Mångsidig växtföljd

Odling av samma och närbesläktade arter under flera år i rad på samma skifte ökar växtskyddsproblemen, särskilt om man inte samodlar med andra arter samtidigt. För att förebygga detta och för att stärka den naturliga resistensen är det bra att göra upp en plan för en fungerande växtföljd i samband med odlingsplaneringen. Det är värt att tänka på förfruktsvärdenas nytta – vilka grödor som kan hjälpa efterföljande gröda med till exempel      kväve, växtrester eller sanering av sjukdomar – samt möjligheten för vår- och höstsådda grödor eller odling av fleråriga växter.

I synnerhet odling av korsblommiga växter, baljväxter, rotfrukter och potatis förutsätter en lång växtföljd för att hålla växtskadegörare i schack. Det kan löna sig att lägga in så kallade underhållsår i växtföljden, dvs att låta skiftet återhämta sig under ett år eller två genom odling av en gröngödslingsvall eller motsvarande växtbestånd med många arter. Det rekommenderas att använda sig av en stor mångfald av arter i gröngödslingsblandningen eftersom varje art har en unik funktion både under och över jordytan. Se till att det finns flera sorters baljväxter som fixerar kväve, många örter och andra blommande växter som attraherar pollinerare, ett flertal grässorter och korsblommiga växter som hjälper till att ta upp överbliven gödning, växter med starka pålrötter som kan komma igenom kompaktlager osv. Du får prova dig fram och se vilka arter som trivs på just din plats men samtidigt hålla ett öga öppet så att man inte uppförökar skadegörare och andra växtföljdssjukdomar. Om man har betesdjur är en gröngödslingsvall värdefullt foder att antingen beta eller skörda för att använda till vinterfoder.

Läs mer om bra växtföljder här och här. Sedan 2024 innebär grundvillkorskraven att du måste byta gröda på viss del av odlingsarealen varje år och på hela odlingsarealen efter tre år.¹

Samodling

Att samodla innebär att till exempel odla en baljväxt och spannmål tillsammans på samma fält. Detta ökar den totala avkastningen jämfört med att odla grödorna var för sig. Eftersom antalet växtarter blir fler under samma tid gynnas en mångfald av insekter och organismer som i sin tur kan underlätta kontrollen av eventuella växtskadegörare och sjukdomar som kan hota dina grödor. Samtidigt kan variationen av växterna hjälpa helheten att utnyttja vatten och näringsämnen mer effektivt, vilket i sin tur kan öka skörden. Dessutom ger det ofta ytterligare möjligheter att skugga ut ogräs än om man bara har en växtart i skiftet.

Det finns många olika samodlingskombinationer men bara för att en viss kombination fungerar på en plats så betyder det inte att det fungerar lika bra på en annan plats. Klimat, jordtyp, nederbörd och annat betyder att du som jordbrukare får testa dig fram och se vad som fungerar just hos dig med dina resurser, redskap, sorteringsverk och förutsättningar. Experimentera gärna med samodling för att potentiellt kunna stärka ekosystemet i ditt odlingssystem, samtidigt som du gynnar biologisk mångfald.

Man kan till exempel samodla med fånggrödor, som förhindrar kväveläckage ut i vattendrag, eller så in en kvävefixerande bottengröda, till exempel olika klöversorter, som bidrar med kväve till huvudgrödan. Man kan samodla spannmål och baljväxter som inte bara hjälper varandra men som också ger flera grödor att skörda och sälja från varje skifte, till exempel linser och havre samtidigt. Linsen får något stadigt att klättra på och ger havren kväve i utbyte. Viktigt att tänka på är dock att grödorna går att separera efter tröskning och att det finns en marknad att sälja dem på.

Man kan samodla i blandning över hela åkern eller i radmellanrum. Man kan även med fördel anlägga en riktigt lågväxande marktäckare som perenn bottengröda och sedan så grödan ner i den varje år. Vissa grödor som höstråg och spelt klarar att etableras direkt i en relativt lågväxande vall (vitklöver är nog det vanligaste).

Att veta vid vilken tidpunkt man ska så in de olika arterna kan vara komplicerat. Det beror på hur snabbväxande och dominerande arterna är som man använder sig av. Man vill förstås optimera tidpunkten så att huvudgrödan dominerar och skördas innan bottengrödan verkligen får fart när den får tillgång till mer sol. Då har man växtlighet som kan skydda marken och som fortsätter mata markorganismerna efter det att huvudgrödan skördats. Annars kanske man behöver jobba med radavstånd om alla sorter ska gynnas samtidigt. Agroforestry, där man integrerar träd och buskar i odlingssystemet, är kanske det system som imiterar naturliga ekosystem allra mest och som ger ännu fler arter möjlighet att integreras i landskapet, samt ännu mer potential att lagra mer kol i jorden (se avsnitt om Agroforestry i delkurs 9). Om man odlar ätbara träd och buskar (tex frukt, bär och nötter) har man fler sorters produkter att skörda och sälja. Att öka mångfalden ger också fler inkomstmöjligheter vilket är minst lika viktigt i det regenerativa jordbrukssystemet.

Sammanfattningsvis, genom att fokusera på mångfald kan odlaren stödja de naturliga systemen med sina odlingsåtgärder så att växtskadegörare och sjukdomar inte har möjlighet att utgöra ett problem som påverkar skördenivån väsentligt. Att bedriva jordbruk på detta sätt är ett alternativ till kraftig bearbetning eller kemisk bekämpning, och lönar sig på sikt allteftersom man ger ekosystemprocesserna (vattencykeln, mineralcykeln, energiflöde, artsamspel) förutsättningar att fungera effektivt. Naturligtvis tar det tid att genomföra en övergång till ett regenerativt jordbruk och det är klokt att prova sig fram på mindre arealer innan man ställer om hela sitt system.

Fångstväxter

Om de olika samodlingsmodellerna verkar omöjliga att använda i just din kontext så kan du ge plats till fångstväxter längs kanterna på åkern för att minimera effekten av skadegörare. Du sår då remsor dels med arter som lockar skadegörarna att stanna kvar i remsorna istället för att ta sig ut på åkern, och dels en mångfald av till exempel blommande och skyddande växter som attraherar pollinerande insekter och annat liv som håller nere skadeinsektpopulationer. Skulle skadegörarna öka väldigt dramatiskt i remsorna och hota att sprida sig på din åker, kan de bekämpas mekaniskt eller (som en sista utväg) kemiskt på remsan. På det sättet behöver man inte behandla hela odlingsområdet. Remsor med fångstväxter används speciellt för bekämpning av skadegörare på korsblommiga växter, som oljeväxter och kål.

Växtsort och motståndskraft

Sortval kan också ha stor betydelse för att maximera växtens naturliga resiliens och motståndskraft mot skada. Ofta är till exempel härdiga kulturspannmålsorter bättre på att stå emot sjukdomar och torka än arter som har förädlats fram för att maximera skörd. Sortblandningar är ett bra sätt att stärka motståndskraften i till exempel ett vetefält. De olika sorterna har olika egenskaper vilka gynnar avkastningen totalt sett genom att stävja sjukdomar och skador. Val av resistenta sorter är speciellt viktigt om man inte lyckats få in en god växtföljd på skiftet. Det lönar sig att planera noga för att etablera en mångsidig växtföljd så man kan främja åkerns biologiska mångfald och på så sätt minska trycket av sjukdomar och skadegörare.

Dela upp skiften

Att dela skiften med olika grödor eller lähäckar, blomsterremsor, åsar eller liknande ökar den tillgängliga ytan för pollinerare och nyttodjur. Med minskad fältstorlek får vi en ökad diversitet av grödor som odlas, vilket inte bara gynnar skörd utan också biologisk mångfald både under och ovan jord.³ När fältstorleken blir mindre blir variationen i landskapet större vilket minskar risken för uppförökning av skadeinsekter och svampar, vilket gynnar alla lantbrukare i området.

Referenser
1. Jordbruksverket: https://jordbruksverket.se/stod/jordbruk-tradgard-och-rennaring/sam-ansokan-och-allmant-om-jordbrukarstoden/grundvillkor/grundvillkoren-indelade-i-verksamhetsomraden/vaxtodling/vaxtfoljd-gaec-7
2. Wang et al. 2023. Temporal complementarity drives species combinability in strip intercropping in the Netherlands, Field Crops Research, Volume 291, 2023, 108757, ISSN 0378-4290, https://doi.org/10.1016/j.fcr.2022.108757
3 Lunds Universitet: https://www.naturvetenskap.lu.se/artikel/okat-hopp-om-biologisk-mangfald-med-mindre-falt-och-fler-olika-grodor