Biologisk bekämpning

I naturliga ekosystem uppstår med tiden en balans i relationerna mellan olika organismer. Till exempel uppstår sällan växtsjukdomsepidemier i ett balanserat system eftersom spridningen av patogener hindras av andra organismer. Balansen i ekosystemet är känslig och den rubbas lätt av mänsklig aktivitet eller naturliga störningar som översvämningar, torka eller bränder. Man kan säga att biologisk bekämpning förekommer av sig själv i naturen. Människan har lärt sig att använda en del av de naturliga bekämpningsmetoderna och att stödja deras funktion, men vi har mycket kvar att lära.

Biologisk bekämpning kan delas upp i två olika kategorier. Som vi har lärt oss redan är det bästa och mest långsiktigt positiva att helt enkelt gynna naturens förutsättningar att själv ta hand om problem med hjälp av sin mångfald av insekter, svampar och andra organismer som förhindrar spridning av skadegörare och växtsjukdomar.

En mångsidig odlingsmiljö upprätthåller mångfalden av organismer vilket också stödjer förökningen och överlevnaden av skadeorganismernas naturliga fiender. De naturliga fienderna framträder i grödorna oftast lite efter att skadegörarna har börjat göra sig hörda. Därför är det viktigt att inte omedelbart ta till kemiska bekämpningsmedel utan istället ge naturen en chans att reagera och hitta tillbaka till en balans. En lantbrukare berättade att han uppmanats att kemiskt bekämpa rapsbagge men ville minimera kemikalieanvändning och väntade därför några dagar extra. Då kom istället mängder av spindlar och åt rapsbaggarna, och de gjorde ingen större skada på rapsen.

Som sagt gynnas skadeinsekternas naturliga fiender, samt pollinerare och andra djur av alla storlekar, av maximal mångfald i närområdet. De naturliga fienderna brukar sprida sig på ett avstånd av ungefär 100 meter, vilket betyder att skalbaggsåsar eller andra mångfaldsremsor bör finnas inom den distansen på alla skiften som en del av den regenerativa växtskyddsstrategin.

Dessa naturliga fiender stannar ofta över vintern på samma skifte som grödan har vuxit på, så det lönar sig att satsa på de naturliga fiendernas överlevnad och förökning inför nästa växtsäsong. Det innebär till exempel att minska eller helt undvika kraftig jordbearbetning på skiftet i fråga och att undvika användningen av kemiska bekämpningsmedel.

Med den andra kategorin för biologisk bekämpning tillsätts en organism som bekämpar en specifik patogen eller skadeinsekt i beståndet. Bra exempel på detta hittar man till exempel bland odlingsmetoderna inom växthusproduktion. Rovkvalster, antagonistiska bakterier och svampar, parasitsteklar, nyckelpigor och nematoder är välkända organismer som används inom biologisk bekämpning. Det kan vara användbart i nödsituationer men man ska alltid först och främst jobba förebyggande med en levande jord där näringsutbytet mellan mikroberna och växterna fungerar väl så att växterna redan har en stark motståndskraft mot yttre påfrestningar vare sig de är jord- eller luftburna.

Man ska också vara försiktig med att gödsla för mycket med organiskt såväl som handelsgödsel eftersom överdriven tillgång av nitrat kan göra växten mer känslig för skadegörare. Det finns forskning som visar att när man gödslar för mycket och kväve blir så lättillgängligt bryr sig växten inte om att skapa utbyten med markorganismer. Organismerna minskar då i antal och växten blir snabbt sårbar för angrepp. Men växter med näringsbrist kan också lättare bli utsatta för skadegörare och patogener.

Detta är en av många anledningar till att balanserad växtnäring är viktig. Det kan till exempel vara en bra idé att använda aerobisk kompost som har en liten del snabbtillgänglig kväve men en stor del svamp- och bakteriemat som bryts ner långsamt och ger organismerna en chans att bli ett effektivt mellanled mellan näring och växt. Det gör att växten får näring i den takt den behöver istället för att det finns alldeles för mycket tillgängligt på en gång som dessutom kan rinna bort och orsaka problem med övergödning i vattendrag, sjöar och hav. Ett annat alternativ är att tillföra kväve i mindre doser i flera omgångar, eller att bladgödsla.