Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Bygg en god jordhälsa
För att en jord ska anses ha en god jordhälsa måste alla viktiga funktioner i marken – fysikaliska, kemiska och biologiska – upprätthållas. Dessa funktioner styrs i hög grad av det biologiska livet i marken.
Jordhälsa avser markens funktionella kvalitet.1 Utöver förmågan att producera grödor kan en välmående jord lagra vatten, kol och näringsämnen och upprätthålla ett mångsidigt organismsamhälle. Jordhälsa är resultatet av aktiviteten hos markorganismer.2 Som jordhälsans komponenter betraktas ofta markens fysiska, kemiska och biologiska kvalitet, ofta benämnt ”bördighet”.3
| Fysikaliska | Biologiska | Kemiska |
| Vattenhållande förmåga | Mångfald av markorganismer | pH |
| Infiltrationsförmåga | Hög biologisk aktivitet | Tillgänglig växtnäring i lagom mängd |
| Dränering | Mullhalt | Katjonbyteskapacitet |
| Aggregatstabilitet | ||
| God markstruktur – ingen markpackning |
Att vår åkermark har en god jordhälsa är en förutsättning för en god livsmedelsproduktion och en av jordbrukets viktigaste resurser. Skördenivåerna och jordbrukets miljöpåverkan är direkt beroende av odlingsåtgärderna och jordhälsan. En god jordhälsa kan leda till mer stabila skördar och också till en bättre lönsamhet. Intresset för jordhälsa har ökat de senaste åren på grund av en global rörelse grundad i en oro för att intensiva odlingsmetoder utarmar matjorden. Markens potential som kolsänka och därmed som verktyg för att mildra klimatförändringarna är också en anledning till det ökade intresset. Klimatförändringarna innebär också att extrema väderförhållanden som kraftig nederbörd eller torkperioder kommer bli vanligare i Sverige – ju bättre jordhälsa man har i sin åkermark desto bättre är man rustad för att klara av de situationerna.
Genom att investera i de egna färdigheterna och förbättringen av jordhälsan förbereder man sig för framtidens livsmedelsproduktion.
Många svenska åkrar skulle gynnas av en förbättring av jordhälsan och flera odlare funderar aktivt på hur de kan förbättra sin jordbruksmark. Att förbättra jordhälsan innebär ett långsiktigt arbete. Det handlar dock inte om en omöjlig uppgift. Även på kort tid kan man göra en hel del och fördelarna mångdubblas med åren. Tre viktiga komponenter i arbetet för en god jordhälsa är att hantera markpackning, erosion och mullhalt.
Markpackning
Ett av de vanligaste problemen för jordhälsa i Sverige är markpackning. Vi kör ofta med tunga maskiner på våra åkrar och om detta görs vid blöta förhållanden uppstår det snabbt markpackning. Att åtgärda problemen tar lång tid och det är bättre att försöka förebygga dom.
Ett sätt att göra detta är att arbeta med låga ringtryck i däcken på fordonen, vilket kan minska markpackningen i matjorden, men inte i alven. En annan åtgärd är att arbeta med fasta körspår för att undvika markpackning på delar av fältet. Detta kan dock kräva en del anpassning av maskinparken för att arbetsbredden ska passa olika redskap.
Har markpackning uppstått kan man försöka bryta den mekaniskt med hjälp av alvluckring, detta är dock inte en åtgärd som bör upprepas på rutin, utan ska mer ses som en punktåtgärd för att återställa ett system. Man kan även jobba med biologisk alvluckring med hjälp av djuprotade grödor, till exempel mellangrödor eller vall.
Erosion
Att den bördiga matjorden försvinner på grund av erosion är en stor förlust för odlaren. Det enklaste sättet att bedöma om man har problem med erosion är att studera vattendrag och dräneringsutlopp efter kraftiga regn. Är vattendragen grumliga innebär det att det finns jordpartiklar, främst lerpartiklar, i vattnet. När den näringsrika matjorden hamnar i vattendrag orsakar den övergödning, så detta är inte heller bra ur miljösynpunkt.
En bra lösning på dessa problem är att förbättra markens jordhälsa, framförallt dess aggregatstabilitet, över tid. Ett sätt att både främja jordhälsa och direkt minska risken för erosion är att hålla marken täckt med växter eller växtrester under så stor del av året som möjligt. Detta skyddar åkermarken mot erosion och gynnar markorganismerna. En hög aggregatstabilitet kan man åstadkomma genom en hög mullhalt och hög biologisk aktivitet samt återhållsamhet vad gäller jordbearbetning. Strukturkalkning är också en åtgärd som utförs för att förbättra aggregatstabiliteten.
Mullhalt
Jordhälsan försvagas också av en minskning av mullhalten i marken. Mullhalten minskar om inte tillräckligt mycket växtrester eller andra organiska material återförs till marken, sett i förhållande till mängden kol som förs bort via skördeprodukter.
Ett sätt att jobba med detta är att inte föra bort halmen, utan sprida den på fältet. Ett annat sätt är att öka mängden biomassa som produceras på ett fält. Detta gör man enklast genom att arbeta med mellangrödor eller insåningsgrödor för att ha växande grödor under hela växtsäsongen.
Att odla perenna grödor som vall är också ett bra sätt att öka mängden biomassa som återförs till jorden då perenna grödor har större rotsystem än ettåriga grödor. Slutligen är det också positivt att sprida organiska gödselmedel som stallgödsel eftersom dessa tillför kol tillsammans med växtnäringen.
Lyckligtvis kan odlaren själv påverka jordhälsan rätt mycket, utan att det kräver stora investeringar. Det är viktigt att analysera och följa upp hur åkrarna mår samt att planera åtgärderna utförligt.
Ju snabbare man börjar arbeta för att främja en god jordhälsa, desto snabbare kan man vänta sig att få goda resultat. Det är dock viktigt att vara medveten om att detta arbete är en ständigt pågående process. Det är viktigt att analysera jorden på åkrarna samt planera de kommande åtgärderna utförligt.4 Även om åkrarna producerar en riklig skörd, lönar det sig att undersöka varje skifte regelbundet så att man i god tid kan upptäcka tecken på om det finns brister i jordhälsan.
Den viktigaste analysen gör du med egna observationer av hur jorden beter sig. Hur fungerar vattenhushållningen över året? Hur känns aggregatstrukturen när du tar ett spadtag eller plöjer jorden? Hittar du gott om daggmask om du gräver en grop? Hittar du några kompakterade zoner om du sticker ner ett spett i marken? Hur ser grödorna ut? Levererar de den skörd du förväntar dig efter de insatser du lagt på dem? Ser resultat av nollrutor olika ut på olika fält? Hur påverkas marken och grödorna av extremväder som kraftiga regnskurar, långvariga regn- eller torkperioder?
Nästa steg i att analysera jordhälsan är att studera resultaten av markkarteringen. Vilka samband finns det mellan dina egna observationer och jordartkarteringen? Det vill säga, beror eventuella skillnader mellan olika fält på att det ena är en sandjord och det andra en lerjord, eller kan det vara andra faktorer som påverkar? Om du har tillgång till markkarteringar över en lång period kan du studera hur mullhalterna har förändrats över tid. Skörde- och täckdikeskartor och satellitbilder kan också vara intressanta att studera och analysera.
Slutligen kan man även ta jordprover och skicka på analys för att analysera olika indikatorer för jordhälsa. Det finns olika laboratorium som utför dessa analyser; se gärna vad som finns nära dig och vilka analyser de erbjuder. Mer om mätning och observation hittar du i delkurs 11.
Det är bra att komma ihåg att även om odlaren varken kan påverka väder, platsen där gården ligger eller jordarten, så har odlaren ändå flera möjligheter att påverka allt annat. Det känns meningsfullt och givande att ta hand om markens bördighet när ens egna val spelar en så stor roll.
Checklista för att förbättra jordhälsan
Ta hand om jordhälsan. Den påverkar skördesäkerheten, jordbrukets lönsamhet och miljöpåverkan:
- Hindra att markpackning uppstår, kör inte på åkern när det är för blött. Lägg märke till maskinernas tyngd, ringtryck och planering av åkertrafiken, se över dräneringen (se Delkurs 5 Sätt åkern i skick).
- Främja en mångsidig växtföljd och välj olika typer av grödor. Försök lägga in mellangrödor eller insåningsgrödor där det går i växtföljden och det klimat du odlar i (se Delkurs 6 Maximera fotosyntes, mikrober och skydd).
- Försök att alltid ha jorden täckt, antingen med levande växter eller med växtrester. Det skyddar mot erosion och gynnar markorganismerna. (se Delkurs 6 Maximera fotosyntes, mikrober och skydd).
- Öka tillförseln eller produktionen av organiskt material (se Delkurs 7 Markförbättring med hjälp av yttre insatser).
- Välj ändamålsenliga metoder för bearbetning. Mindre eller ytligare bearbetning innebär mindre störningar för markorganismerna (se Delkurs 8 Minimera störningen).
- Gödsla marken balanserat och efter grödornas behov. Försök att tillföra en del av gödseln i organisk form (se Delkurs 8 Minimera störningen).
- Observera åkrarna med hjälp av spade, skörde- och täckdikeskartor, satellitbilder, teknologiska hjälpmedel och de egna sinnena (se Delkurs 11 Mät och observera).
1 Brady, N.C. and Weil, R.R. 2016. The Nature and Properties of Soils. Pearson, London.
2 Kibblewhite, M.G., Ritz, K. and Swift, M.J. 2008. Soil Health in Agricultural Systems. Philosophical Transactions of the Royal Society London. B, 363, 685-701.
3 Lal, R. 2016. Soil health and carbon management. Food and Energy Security. 5(3): 212–222.
4 BSAG. 2017. Eloisa pelto. Ruokopelto-hankkeen opas muhevampaan maaperään. Tillgänglig på: https://carbonaction.org/wp-content/uploads/2019/05/Eloisa-pelto-Ruokopelto-hankkeen-opas.pdf Baltic Sea Action Group. Publicerad 2017. Hänvisat: 17.12.2020.