Syrerik jord som växtskydd

Bakterier och svampar, maskar samt organiskt material, är också nödvändiga ingredienser för att bygga en luftig struktur i jorden som också är stabil och klarar extremväder utan att erodera bort genom att blåsa bort vid torka eller rinna ner i vattendrag efter kraftiga regn. Utan mikroorganismer kan jordstrukturen inte byggas och utan struktur blir det kompakterat och syrefattigt i jorden. Då kan inte heller “the poop loop” fungera eftersom de flesta gynnsamma organismerna inte trivs. Till exempel tar det 50% mer energi för en daggmask att ta sig fram i en kompakterad jord än i en lucker.¹ Däremot gynnar en syrefattig miljö anaeroba organismer som i större utsträckning kan skada växterna.

Det är viktigt att komma ihåg att det finns en ofantlig mängd olika arter i ett jordekosystem och man kan därför inte dela upp dom i bara “bra” och “dåliga”, men mycket generellt kan man ändå säga att det är bra att gynna aeroberna i jorden – med andra ord att jobba för att bygga en luftig jord för att gynna dominans och tillväxt av de grupper av organismer som trivs i en syrerik miljö. Dessutom kan en kompakterad jord inte absorbera och hålla kvar vatten, och växtrötterna har svårare att växa i ett sådant medium. Därmed blir hela systemet svagt och växterna blir attraktiva byten för sjukdomar och skadeinsekter. Det är därför mycket viktigt att värna om sin markstruktur och göra allt för att bevara den när man väl har den. Den kan ta lång tid att bygga upp, men går snabbt att riva ner.

Det är därför mycket viktigt att värna om sin markstruktur och göra allt för att bevara den när man väl har den. Den kan ta lång tid att bygga upp, men går snabbt att riva ner.

Hur bygger organismerna struktur? Luftig struktur är en kombination av mikroaggregat och makroaggregat. Mikroaggregat består av mineralkorn från berggrunden, organiskt material, och bakterier som utsöndrar ett slags klister som binder ihop alla delar. Svamphyfer drar sedan ihop flera mikroaggregat till lösa makroaggregat, vilket skapar luftrum där aeroba organismer kan frodas och röra sig fritt. Markorganismer, som t.ex. daggmaskar, skapar också porer i jorden. En sådan miljö gör det lätt för växtrötterna att komma djupt ner i jorden för att nå näring och vatten allt djupare. Makroaggregat kan också absorbera och hålla kvar stora mängder vatten (utan att kompromissa luftigheten och syrehalten) som kommer växterna till nytta under lång tid under torra perioder. I långliggande försök har man sett att ekologiska system har högre kolhalt och därmed vattenhållande förmåga jämfört med konventionella. Tillgången till vatten korrelerade i sin tur med mikrobiell diversitet.²

I långliggande försök har man sett att ekologiska system har högre kolhalt och därmed vattenhållande förmåga jämfört med konventionella. Tillgången till vatten korrelerade i sin tur med mikrobiell diversitet. (Oliviera et al 2024)
Oliveira, E. M., Wittwer, R., Hartmann, M., Keller, T., Buchmann, N., & van der Heijden, M. G. (2024). Effects of conventional, organic and conservation agriculture on soil physical properties, root growth and microbial habitats in a long-term field experiment. Geoderma., 447. https://doi.org/10.1016/j.geoderma.2024.116927
Med andra ord, ett ökat mikroliv bidrar till ökad kolhalt och bra struktur som i sin tur kan gynna växterna både när det regnar för mycket och för lite. Markens resiliens kommer att bli allt viktigare allteftersom klimatförändringarna gör vädret allt mer extremt.

Jordbearbetning förstör strukturen

Jordbearbetning dödar inte bakterierna i jorden men däremot kan svamphyfer rivas sönder och maskar dödas samtidigt som deras gångar i jorden kollapsar. Dessutom öppnar nya jordytor upp sig och organiskt material från växtrester, djur och svamp bryts ner av bakterierna som kan föröka sig snabbt. Den snabba nedbrytningen resulterar i att kol och mullhalt minskar i marken – kolet försvinner helt enkelt upp i atmosfären som koldioxid.

Det tar tid att bygga upp kolhalt och en divers svamppopulation, för att inte tala om allt arbete som maskarna behöver göra igen. Därför är det bra att minimera eller, om man kan, helt eliminera djup jordbearbetning. Det kanske räcker med en ytlig harv eller en grund bearbetning innan nästa sådd. Om man behöver bryta upp plogsulor en bit ner i jorden som rötter och organismer har problem att ta sig förbi kan man använda sig av en plogtyp som inte vänder uppochner på allt men som ändå kan åtgärda djupare kompaktlager och samtidigt öppna upp för luft djupt ner i jorden, en så kallad alvluckrare.

Referenser
1. Arrazola Vasquez, Elsa (2023) Effects of soil compaction on burrowing and energy costs of different earthworm species. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae 2023, number: 2023:34ISBN: 978-91-8046-120-7, eISBN: 978-91-8046-121-4 Publisher: Swedish University of Agricultural Sciences
2. Oliveira, E. M., Wittwer, R., Hartmann, M., Keller, T., Buchmann, N., & van der Heijden, M. G. 2024. Effects of conventional, organic and conservation agriculture on soil physical properties, root growth and microbial habitats in a long-term field experiment. Geoderma., 447. https://doi.org/10.1016/j.geoderma.2024.116927