Tidpunkten är viktig

Vid sidan om vallbrytningen är ett mål ofta också att bekämpa fleråriga rotogräs. Det här är särskilt viktigt på dåliga vallar och bör vägas in framför allt vid val av tidpunkt för åtgärderna. Då är det bra att känna till ogräsets/vallens växtbiologi och angripa dess svagheter.

Vid långvarig, återkommande bearbetning lämnas marken öppen och bar under flera veckor. Det är därför viktigt att noga tänka igenom bearbetningssättet noggrant.

För bekämpning av svårbekämpade ogräs lönar det sig att satsa på ett vallbestånd som lyckas bra, eftersom det konkurrerar med ogräsen mycket bättre än bearbetning, och inte förorsakar marken så mycket störning som en långvarig, återkommande bearbetning gör.

Att bryta vallen utan plog och att bekämpa ogräsväxter genom träda kan vara tidskrävande och leder till att perioder med bar mark förlängs onödigt tills höstgrödan ska etableras. Som alternativ kan man istället satsa på en ettårig mellangrödeblandning med flera arter för att förbättra jordhälsan till nästa huvudgröda.

Långsträckta svartträdor är inte att rekommendera, tänk istället “miniträda” som blir kort och intensiv. Efter miniträdan kan man exempelvis etablera vårsäd för tröskning eller för bärgning som helsädesensilage, vilket även gör det möjligt att etablera en vall som bottengröda och även bärga den skörden.

Om de vanligaste svårbekämpade ogräsen är mjölktistel och kvickrot är de lämpligt att bryta vallen under högsommaren så att brytningen blir färdig just före sådd av höstgrödor. Detta innebär att arbetet inleds redan vid månadsskiftet juni–juli.

Vid plöjningsfri vallbrytning spelar en bra, genomskärande (med bra överlappande verktyg) kultivator med gåsfotspetsar en avgörande roll. Den bör ha styva pinnar som inte viker undan ens för de kraftigaste rötterna och breda genomskärande spetsar som har åtminstone 8 cm överlappning. Antalet pinnaxlar inverkar på stockningskänslighet (genomflöde) och bearbetningseffekt. Pinnar på flera axlar är mindre känsliga för stockning och finfördelar jorden mer effektivt än om axlarna är färre.

Av packarna är piggvält-typen effektiv genom att den lämnar växterna löst på markytan. Packare som verkligen packar jorden kan trycka ner växternas rötter i marken igen vilket gör det svårare att bli av med dem.

Kraftuttagsdrivna rotorer är också effektiva som efterredskap, men de kräver mycket energi. De är som bäst på lätta, mullrika jordar där trycket av svårbekämpade ogräs är stort. Fjäderpinnesharv med täta ställningar och styv i sidled kan komplettera kvickrotsbekämpningen.