Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Även om kontinuerligt växttäcke är eftersträvansvärt, uppstår det oundvikligen korta avbrott. Här ges exempel på hur växtföljden kan planeras så att den maximerar de gröna perioderna, det vill säga fotosyntesen.
Den enkla havre-korn-växtföljden i exemplet i bilden ovan representerar mer nordliga lantbruk. I södra Sverige upp mot minst Mellansverige har vi i regel en mer varierad växtföljd, som i skogsbygden också präglas av en hög andel vallodling.
En påtaglig vallandel i växtföljder går ofta parallellt med intensiv nöt- och mjölkproduktion. En vanlig växtföljd kan se ut som följer:
På gårdar utan djur minskar andelen vall ofta vilket ger en mer tärande växtföljd som i bästa fall blir förbättrad av vallfröodling eller gröngödselgrödor:
Variationerna i växtföljd är många och beror av tex huruvida man har djurhållning eller ej, jordmån, och klimatet i området. Förutom kolinlagring, markförbättring och jordens mikroliv finns också andra välkända och bra anledningar till att ha en varierag växtföljd. En är för att undvika att grödorna drabbas av växtsjukdomar som t.ex. anthracnose, ärtrotröta, klumprotsjuka. En del hänvisar till att den “magiska siffran” är 6-7 åriga växtföljder för att undvika dessa. Åkerbönor bör man inte odla oftare än var 6:e år och ärt inte oftare än var 6-7:e år pga risken för rotröta, och oljeväxter högst var 6-7:e år pga risken för klumprotsjuka.