Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.

Så fungerar allelopati

Växterna är utlämnade åt de förhållanden som råder på växtplatsen, men de gör vad de kan för att påverka sin omgivning och övriga organismer på ett sätt som gynnar dem själva. Fenomenet allelopati avser växternas kemiska effekt på andra växter och övriga organismer.

Med hjälp av allelopati kan växter konkurrera om tillväxtfaktorer och försvara sig mot skadegörare och sjukdomar, eller skapa en gynnsam växelverkan med andra organismer. Det här väcker till exempel en fråga om huruvida försvarsämnen som isoleras från växterna kunde användas för att vaccinera dem mot sjukdomsalstrare?

Allelopati är en kemisk funktion hos växterna, med hjälp av vilken de påverkar varandra och övriga organismer. Effekten kan vara tillväxthämmande eller tillväxtfrämjande. De kemiska föreningar som växterna bildar, allelokemikalierna, överförs till omgivningen genom urlakning, avdunstning, utsöndring från rötterna eller genom att frigöras från växtrester som nedbryts. Markmikroberna kan producera, bryta ned och omvandla dessa kemikalier.

Olika former av allelopati

  1. Allelokemikalier är kemiska föreningar som kan produceras av växter, och som kan hämma groningen och växtutvecklingen hos frön av andra växtarter som finns i marken.  
  2. Växter kan producera ämnen som kan vara giftiga, hindra matsmältningen eller på något annat sätt störa cellfunktionerna hos växtätare. De här ämnena kan till exempel hindra enzymernas verksamhet och störa hormonerna. På så sätt försvarar sig växter mot att bli uppätna.  
  3. Från blad som skadats av växtätare kan det avdunsta kemikalier som lockar till sig rovdjur, vilka i sin tur kan äta jordloppor och insektslarver. 
  4. Växter kan försvara sig mot sjukdomar som orsakas av mikrober genom att sätta i gång försvarsreaktioner på cellnivå och producera försvarsämnen. Mikrober som orsakar sjukdomar är virus, bakterier, svampar eller algsvampar. 
  5. De kemikalier som utsöndras från rötter eller frigörs från växtrester påverkar också markens mikroorganismer och deras nedbrytningsverksamhet. 
  6. Kompletterande grödor – “Companion crops” – stöder varandras tillväxt. Ett klassiskt exempel är majs, bönor och zucchini, ”tre systrar”, som samodlades redan för 4000 år sedan i Sydamerika. Vardagliga exempel är vallbaljväxt och gräsarter, höstraps plus honungsört/alexandrinerklöver/luddvicker.
  7. Nyttiga bakterier och svampar som lever på växternas blad och rotsystem producerar också verksamma ämnen, som antingen förbättrar växtens försvar eller främjar deras näringsupptag.  
  8. Blommor och mogna frukter utsöndrar ämnen som avdunstar och lockar pollinerare och djur att sprida växtens frön.