Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Ämnen som grödorna producerar samt deras effekter
Sedan åtminstone ett århundrade tillbaka har det rapporterats om de viktigaste grödornas och ogräsväxternas inverkan på varandra. En klassificering av växtarterna utifrån bland annat deras kemiska egenskaper kan vara till hjälp vid planering av växtföljden och vid samodling. Effekten är som kraftigast i början av tillväxten. De unga växterna är ofta känsligare för allelokemikalier, vilket leder till försämrad grobarhet, tillväxthämning eller blekhet hos plantorna. En gröda som kommit igång bra med tillväxten börjar också skugga sina konkurrenter.
Exempel på grödornas effekter på varandra enligt forskningen
Vete använder fenolföreningar för att försvara sig, men effekten av dem varierar mellan sorterna.
Råg kan som levande växttäcke bekämpa bredbladiga ettåriga ogräs.
Korn producerar basiska och kvävehaltiga alkaloider som kan hindra till exempel våtarvens och lommens tillväxt.
Bovetets rotsekret hämmar tillväxten hos kvickrot och svinamarant. Bovete har också konstaterats vara en bra förfrukt för vete.
Rörsvingelns cellvävnad kan hysa mikroskopiskt små svampar, som producerar alkaloider. I för stora mängder är de giftiga för boskap, men i lämpliga mängder försvarar de vallen mot insekter.
Potatis kan växa dåligt efter raps som bearbetats ned i marken på våren. Det är bra att känna till de nödvändiga karenstiderna för sådd efter korsblommiga växter, eftersom deras förfruktseffekt i regel är god.1 En delorsak kan vara att växterna innehåller ämnen som bekämpar spannmålssjukdomar och ökar mängden markmikrober som konkurrerar med sjukdomarna.
Oljedådra påverkar indirekt linets tillväxt vid samodling. Markbakterierna kan omvandla glukosinolater, som avdunstar från oljedådrans blad och innehåller kväve och svavel, till ämnen som hämmar utvecklingen av linets primärrot.
Ogräsväxter som kvickrot, svinmålla, flyghavre, skräppor samt vissa tistlar och ranunkelväxter påverkar de omgivande växterna och försvagar dem. Svinmålla kan hämma tillväxten för majs och sojaböna.
Effekter på insekter och andra växtätare
Skador på växternas blad kan få växten att börja producera ämnen som smakar bittert och försvårar matsmältningen bos växtätare. Ett exempel är glukosinolater, som produceras av korsblommiga växter och frigörs från skadade växtceller. Växtcellerna och bakterier omvandlar dem till ämnen som är giftiga för skadegörare, och som kan kännas igen på den svaveldoft som är typisk för kålväxterna. Men samma doft lockar till sig insekter som är specialiserade på kålväxter.
Från blad som skadats av insekter kan också terpener avdunsta, och locka till sig skadegörarnas naturliga fiender. Fenomenet har observerats till exempel i majs, där bladen skadats av fjärilslarver. Skulle dessa växter, som är duktiga på att kalla på hjälp, kunna odlas vid sidan av känsligare grödor?
Allelopatin har av tradition utnyttjats vid grönsaksodling, där ämnen som produceras av kompletterande växter lockar till sig parasitsteklar, blomflugor och andra rovinsekter som äter upp huvudgrödornas skadegörare.
Effekter på mikroberna
Glukosinolaternas nedbrytningsprodukter hindrar ammoniumkvävet som produceras av jordlevande bakterier från att oxideras till nitrat i marken. Den här effekten kan utnyttjas för att förhindra avrinningen av nitratkväve till vattendragen.
Råg, vitsenap, bovete och solros fungerar bra i radmellanrummen vid morotsodling, eftersom rotsekretet från de här växtarterna ger föda åt de nyttiga bakterier som bekämpar svampsjukdomar i marken2. I ekologiska odlingssystem måste man dock fundera över hur realistiskt det är eftersom man här ofta måste tillämpa intensiv radrensning.
Genom att krossa korsblommiga växter på åkern före sådden av följande gröda kan man bekämpa växtskadegörare som finns i marken. Som redan nämnts kan särskilda oljerättikasorter användas för att bekämpa vissa nematoder via biofumigation.
Baljväxternas rotsekret, flavonoiderna, är signalmolekyler för de rotknölbakterier av Rhizobium-släktet som binder kväve från atmosfären. Rotsekreten är, liksom växternas förmåga att skapa kontakt med den arbuskulära mykorrhizan, exempel på kemisk dialog mellan olika organismgrupper. Här handlar det då inte om allelopati, utan om symbios. Gränserna för dessa är flytande, och definieras av människan.
Referenser
1 Känkänen, H., Keskitalo, M. & Riiko, K. 2011. Kerääjäkasvit – tutkimuksesta käytännön kokemuksiin. TEHO-hankkeen Julkaisuja 4/2011. Åbo: NTM-centralen i Egentliga Finland. Tillgängligt också i PDF-format: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-257-248-6
2 Patkowska, E. 2018. Antagonistic bacteria in the soil after Daucus carota L. cultivation. Plant Soil Environment 64: 120-125.
3 Khanh, T.D., Chung, M.I., Xuan, T.D. & Tawata, S. 2005. The Exploitation of crop allelopathy in sustainable agricultural production. Journal of Agronomy & Crop Science 191: 172-184