Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Etablering av vall
Det enklaste sättet att etablera ett vallbestånd är att så in det under en skyddsgröda. På det sättet får man ett extra år utan bearbetning samt maximalt med levande växttäcke och maximal fotosyntes på våren. Etablering av vall som gröngödslings- eller avbrottsgröda avviker inte från etableringen av slåttervall. Vid val av växtarter kan man lägga extra vikt vid ett djupt rotsystem (till exempel rörsvingel i stället för timotej), eftersom man inte behöver bry sig om att vallen ska vara ett välsmakande foder.
Baljväxtvallar har djupa rötter och fungerar bäst som avbrottsgröda på spannmålsgårdar. Olika näringsämnesbehov och djupgående rotsystem gör det möjligt för baljväxter att utnyttja sådana näringsämnen som är otillgängliga för ettåriga spannmålsväxter. Då kvävet tillförs genom biologisk kvävefixering, växer klöver- eller lusernvallar i regel bra också utan årlig kvävegödsling; håll däremot koll på kalium, svavel och kalk.
Det kan hända att vall ofta inte odlas i svenska slättbygder på grund av att andra grödor för ögonblicket ger en bättre ekonomi än själva vallen. Att odla vall ett eller flera år får man dock se som en investering i den egna bördigheten och jordhälsan. Odlar man enbart tärande grödor (utan vall eller täckgrödor av olika slag) så minskas successivt kolförrådet och mullhalten på fältet. Vallodling ökar halten av organiskt material eftersom vallen lämnar en stor mängd rot- och växtmassa kvar i åkern då den bryts. Detta ökar markens kolförråd vilket ger bättre förutsättningar för att odla tärande grödor igen. För att bibehålla eller öka markens bördighet är det bra att ta hänsyn till den övergripande kolbalansen sett över hela växtföljden.
Grödorna till höger om nollstrecket är grödor som ökar kolförrådet i marken i olika grad, där en flerårig mångfaldsvall ger högst ökning. Grödorna till vänster om nollstrecket är grödor som i olika grad minskar kolförrådet, där rotfrukter såsom potatis är mest tärande. Bilden baseras på källa 1.
Fleråriga vallar
Vallarna ska skötas genom slåtter, putsning eller bete om man inte tar tillvara på skörden. Under växtperioden slås grödan två till fyra gånger, och stubbhöjden bör gärna vara minst 10 cm i standardvallar med en stor andel timotej. Slåtter bekämpar ogräs och vid slåtter där man lämnar hög stubb avbryts inte vallblandningens tillväxt på samma sätt som om man slår den till kort stubb. Slåtter föryngrar också beståndet, det vill säga den håller vallgrödan i vegetativ tillväxt och maximerar kolinlagringen på åkern.
Ettåriga gröngödslingsblandningar
Ettåriga gröngödslingsvallar är mycket lämpliga under de år då man genomför grundförbättringsarbeten på åkern. Dessa år kan en del av växtperioden användas för träda, dikning, spridning av markförbättringsmedel eller liknande åtgärder. Vårspannmål, senap, oljerättika, vickerarter och ärt är snabbväxande alternativ i fröblandningen som skyddar marken och skuggar ogräs. Gräs och klöver ger återväxt efter slåtter och är också viktiga ingredienser.
Vickarterna, såsom foder- och luddvicker, är utmärkta ettåriga gröngödslingsväxter. De har en god återväxtförmåga om de slås i hög stubb vid början av blomningen. Blandningen av vallväxter och klöver säkerställer en kraftig tillväxt fram till sent på hösten.
Referenser
1 Leitfaden zur Humusversorgung – Informationen für Praxis, Beratung und Schulung