Förbättrad jordhälsa och åkrar i bra skick ger ekonomisk effekt

Åtgärderna och investeringarna för att förbättra jordhälsan är de viktigaste objekten för planering och kalkylering inom verksamheten. En åker i gott skick ger förutsättningar för en god skörd av bra kvalitet. Jordhälsan ska kunna styras på samma sätt som resten av företagsverksamheten.

Centrala investeringar för förbättring av jordhälsan är bland annat:

• Investering i täckgrödor av olika slag.
• En varierad växtföljd där marken hålls täckt med levande grödor så lång tid som möjligt.
• Minskad markpackning genom effektivare användning av maskinparken skapar möjligheter för att utveckla verksamhetens lönsamhet ur flera olika perspektiv.
• Förbättring av bördighetsvärdena och höjning av mullhalten genom tillförsel av organiskt material.
• Val av bearbetningssätt samt korrigering av markpackning ger snabb effekt på avkastningen.

Genomförandet av de olika åtgärderna innebär större och mindre investeringar.

De ekonomiska effekterna påverkas också av om man använder egna maskiner eller anlitar en entreprenör. Lyckligtvis är det möjligt att beräkna och bedöma de ekonomiska effekterna av alla åtgärder för att sätta dem i prioritetsordning. De ekonomiska effekterna av en förbättrad jordhälsa kan enklast planeras och analyseras utgående från en täckningsbidragskalkyl, enligt den grundläggande formeln nedan. Utgående från den kan ekonomin bedömas per hektar och för hela åkerarealen.

Investeringar för åtgärder på en åker

Man kan beräkna lönsamheten och återbetalningen för investeringar och åtgärder som påverkar jordhälsan. Hit hör till exempel alvluckring, anskaffning av breddningshjul, täckdikning, förnyande av bearbetningsutrustningen, sammanslagning av åkerskiften, kulvertering av utfall, utveckling av växtföljden samt planering av åkertrafik och logistik.

Först beräknas de totala kostnaderna för åtgärderna samt kostnaderna fördelade per hektar. Därefter bedömer man avkastningseffekten och eventuella kostnadsbesparingar. Om avkastningsökningen och effekten av kostnadsbesparingarna är större än åtgärdens eller investeringens årliga hektarkostnad är anskaffningen förnuftig. Det är viktigt att komma ihåg att effekterna av så gott som alla åtgärder som förbättrar jordhälsan kommer med flera års fördröjning efter genomförandet, och några snabba vinster kan man inte räkna med på kort sikt. Den största belastningen av investeringar och andra kostnader kommer därför inom 1–5 år efter genomförandet, och först därefter kan man dra nytta av de långsiktiga, positiva ekonomiska effekterna.

Purola och Lehtonen¹ har i sin undersökning beräknat den ekonomiska lönsamheten för korrigering av markpackning. På basis av kalkylerna från undersökningen kan en sanering av åkrarna höja gårdens årliga täckningsbidrag (i genomsnitt under en 30-årsperiod) med 18 €/ha. Saneringsinvesteringens nettonuvärde är således 2,7 procent, och den totala produktionen 3 procent högre än utan saneringen. En korrigering av markpackningen betalar alltså tillbaka sig, men på grund av växtodlingens relativt dåliga lönsamhet är återbetalningstiderna för saneringsinvesteringarna långa. De varierar i genomsnitt mellan 8 och 11 år. Det här innebär att odlaren som har gjort en sanering får tillbaka sina investeringskostnader och förlorade inkomster i inledningsskedet först efter 8–11 år, jämfört med en situation där man inte skulle sanera. Man utgår då från en skördeminskning på 30 procent till följd av markpackningen.

Överlag kan man inte producera stora skördar utan att jordhälsan och markstrukturen är i skick. Investeringens lönsamhet avgörs till stor del av hur åkrarna odlas efter markförbättringsåtgärderna och hur väl den förbättrade produktionspotentialen utnyttjas. En mångsidigare odling kan upprätthålla eller förbättra jordhälsan, samt fungera som ett sätt att sprida riskerna om grödorna är tillräckligt olika.

Referenser
1. Purola, T. & Lehtonen, H. 2020. Evaluating profitability of soil-renovation investments under crop rotation constraints in Finland. Agricultural Systems 180: 102762.