Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Vall är en intensiv men viktig huvudgröda i Sverige. Vallodling i växtföljden förbättrar markstrukturen då växtarter med djupa rotsystem luckrar upp jorden med sina djupa och förgrenade rötter. När det organiska materialet ökar i marken, ökar också antalet porer i mineral- och lerjordar, och markens vatten-, gas- och näringskretslopp förbättras. Då förbättras också markens förmåga att hålla vatten och tåla torka. Under växtföljdens vallår binds det mera kol i marken på grund av omfattande rotsystem, växtmassa som delvis lämnas kvar och bryts ned i marken, samt att fleråriga vallar inte bearbetas.
Jordhälsan försämras ofta på sikt om man tillämpar en ensidig växtföljd, såsom enbart spannmål utan täckgrödor, vilket i sin tur leder till sämre skördar. Växtföljden på en spannmålsgård kan innehålla vallfröodlingar, ett- och fleråriga gröngödslingsvallar och olika typer av grön träda, såsom mångfaldsåkrar som bevaras över vintern. På det sättet förbättras markens struktur och mängden organiskt material i marken ökar. För många av dessa åtgärder kan man dessutom få ersättning genom landsbygdsprogrammet och EU-medel via arealknutna miljöåtaganden. Vallar som tas med i den ensidiga växtföljden på spannmålsgårdar fungerar som avbrottsgrödor, vars syfte är att förbättra markens bördighet genom att bryta den ensidiga odlingen för en period på 1–2 eller 3 år.
I sammanhanget är det väl värt att fundera på hur mycket kvävegödsling som är nödvändigt på vall. Detta beror på andelen vallbaljväxter i blandningen då dessa minskar behovet av tillförd kväve. Mer information om detta finns hos Jordbruksverkets hemsida eller på sida 61 i rapporten “Rekommendationer för gödsling och kalkning 2023” från Jordbruksverket.
Man kan påverka växtföljdens gödslingskostnader genom att ta in mångfaldsvallar i växtföljden: de kvävefixerande grödorna i vallblandningarna, som klöver och lusern, binder atmosfärens kväve och minskar gödslingsbehovet av kväve jämfört med mer renodlade gräsvallar.
För att få in vall på spannmålsgårdar kan man göra ett s.k. arealutbyte med andra gårdar under vallperioden; Då odlar de vall på din mark, och du kan odla annat på den andra gårdens mark. På spannmålsgårdar kan man också utnyttja skördevallar genom samarbete med boskaps- eller hästgårdar. Man kan till exempel årligen ta en skörd från skiftet och putsa den andra skörden som gröngödsling. Vallodlingen ger också en möjlighet till odling av höstspannmål, eftersom man kan bearbeta åkern i ett tidigare skede av växtperioden.
Det är egentligen en fånig tanke, att man inte kan odla vallar för att man inte har boskap som äter fodret. Vi har nog också boskap, men den finns i marken!
Sirkku Puumala, Jordbrukare, Verkatakkila gård, Vichtis, Finland