Metoder och principer inom regenerativt jordbruk

Regenerativt jordbruk möjliggör ständig förbättring av tillståndet hos de ekosystem som jordbruket påverkar och är beroende av, samtidigt som det säkrar en långsiktig jordbruksproduktion. Inom regenerativt jordbruk strävar man efter att förnya och förbättra jordhälsa, jordbrukarens ekonomi och människors och djurs välbefinnande, med utgångspunkt i ett helhetsperspektiv. Genom att förbättra jordhälsan och ta hand om markorganismerna kan vi lagra in mer kol i jorden och därmed öka mullhalten och bördigheten¹. Forskning har visat, genom långliggande försök, att om vi kan öka kolhalten i marken med 0,1% så finns potential till att öka skördarna med 3-9%². En ökad kolhalt ger också en ökad vattenhållande förmåga vilket ger oss resiliens i ett klimat som är i förändring; 1% ökad mullhalt håller ca 150 000 liter extra vatten per hektar³. Samtidigt leder en ökad kolinlagring i marken till en minskad halt CO₂ i atmosfären – på så sätt är dessa metoder ett direkt sätt att minska människans och jordbrukets negativa påverkan på planetens gränser.

Vilka metoder som finns inom regenerativt jordbruk är en fråga som många ställer sig. Regenerativt jordbruk är ett bredare begrepp, och mindre föreskrivande, än till exempel ekologisk odling och bevarandejordbruk (”conservation agriculture”)⁴. Det finns en hög flexibilitet i tillämpningen av regenerativt jordbruk, där målsättningen är att förbättra (”regenerera”) jordhälsan för att upprätthålla jordbrukets produktivitet, öka kolinlagringen och förbättra den biologiska mångfalden¹⁺⁴. Det finns alltså inte ett regelverk för vilka metoder man ska eller inte ska använda för att kunna kalla sig en regenerativ jordbrukare. Istället finns en rad principer som man ska följa efter bästa förmåga för att uppnå ett resultat där jordhälsan ständigt förbättras.

Bilden nedan visar sex principer för att förbättra jordhälsan: minimera störning av marken, maximera grödornas diversitet, hålla marken täckt, ha levande rötter i jorden, integrera djur i produktionen, samt att förstå sin gård som en helhet. Den sista om gårdens helhet handlar inte bara om det som finns inom fastighetens gränser och personerna som bor där utan av i hur den påverkar och påverkas av ekosystemen och människorna runtomkring. Tar man alla dessa principer i beaktande och agerar utifrån ett holistiskt perspektiv så finns potential till att förbättra jordhälsan, lagra in mer kol i jorden och förbättra lönsamheten. 

Man kan även se på regenerativt jordbruk ur ett annat perspektiv där man arbetar för att maximera fotosyntesen på fälten, maximera antalet mikrober i jorden och maximera skyddet för dem. Som vi kommer lära oss så är mikroberna i jorden det som styr hur väl jorden mår, dess struktur och genomsläpplighet, och vilka näringsämnen som görs tillgängliga för växterna så att de kan växa sig starka och friska. Bilden nedan visar olika sätt man kan arbeta för att förbättra dessa tre områden.

Kort sagt så behöver mikroberna hela tiden mat, och ju mer diversitet som finns på åkrarna eller i betesmarken, desto mer finns där att välja på. Stör man markytan genom bearbetning eller bekämpningsmedel så störs det ekosystem där mikroberna lever; vissa kommer dö medan andra frodas. Därför är det viktigt att skydda mikroberna så långt som möjligt, ha en diversifierad växtföljd och försöka hålla marken täckt och med levande rötter så långt som möjligt.

Denna delkurs är ämnad att ge en kort introduktion till regenerativt jordbruk och att betona att principerna är viktigare än specifika metoder. Med det sagt så kommer nästföljande delkurser 2 till 11 ge en djupare inblick i vilka olika metoder man kan använda sig av för att följa dessa principer. Viktigt att komma ihåg är att varje gård har sina egna specifika förutsättningar och sin egen kontext, vilket gör att alla gårdar inte kan göra samma sak. Man måste helt enkelt hitta de metoder som passar den egna kontexten bäst och som leder till att principerna för regenerativt jordbruk följs så långt som möjligt.