Nyttan med täckgrödor

Bland täckgrödornas väsentliga nyttor kan man nämna fotosyntes och den biomassa som tillför organiskt material till marken och effektiviserar kolinlagringen och mullbyggandet. En högre mullhalt leder med tiden till att växterna kan ta upp mera kväve från jorden. Tiden som marken är bar kan förkortas med täckgrödor, vilket är av betydelse för kolinlagringen och åkerns näringsbalans eftersom täckgrödorna tar upp näringsämnen och fortsätter fotosyntetisera ännu sent på hösten efter att huvudskörden är bärgad.

Fång- och mellangrödorna minskar risken för erosion och igenslamning av markytan genom att täcka marken just när väderleksförhållandena är som värst med tanke på erosion och urlakning. Fång- och mellangrödorna avdunstar vatten från marken på hösten och även på våren om grödan övervintrar. Det innebär att marken torkar snabbare men samtidigt är skyddad från alltför snabb upptorkning av matjorden.

En åker som torkar upp jämnt kan bearbetas tidigare, vilket minskar risken för packningsskador vid bearbetning och bibehåller groningsfukten vid sådden i matjorden.

Täckgrödor kan hjälpa till att penetrera och bryta förtätade jordlager. Om man har en riktigt tjock plogsula eller djupare markpackning kan det vara bra att kombinera täckgrödor med alvluckring. Alvluckring med low-disturbance metoden (där man luckrar men inte blandar och vänder matjorden) utförs i levande vall, i täckgröda som innehåller växter med tillräckligt djupgående rotsystem eller direkt efter spannmålsskörden. Efter alvluckring bör grödan få växa ostörd i minst sex veckors tid, så att den hinner utveckla rötter i de djupare markskiktena och stabilisera dem samt förbättra jordens struktur. I bestånd som består av flera växtarter bearbetar olika typer av rotsystem marken tillsammans. Pålrötter som tränger sig djupt och täta rottrådar bearbetar jorden effektivt.

Bottengrödor, som antingen sås samtidigt som huvudgrödan eller när huvudgrödan har hunnit växa till sig lite, är också väldigt intressanta för att öka jordhälsan och kolinlagringen. Bottengrödans tillväxt bör vara måttlig fram till dess att spannmålen skördas för att konkurrensen om näringsämnen, vatten och ljus ska vara så liten som möjligt. Enligt litteraturen kan bottengrödor minska huvudgrödans skörd (mycket, litet eller inte alls) beroende på växtarter, odlingsteknik och förhållanden. Det finns många olika bottengrödor att välja mellan och vilka som är lämpliga beror förstås på vilken växtföljd man har, vilken huvudgröda som odlas och vilken nytta man vill uppnå.