Val av växtarter för en mångsidig växtföljd

För att uppnå en så mångsidig växtföljd som möjligt lönar det sig att välja sådana växter som har olika behov och egenskaper. Urvalet av växter påverkas av åkerskiftenas karaktär, produktionsinriktning, geografiskt läge, gårdens maskinpark, arrondering och den regionala och (inter-) nationella marknaden för olika grödor. Vid planeringen av en mångsidig växtföljd är det viktigt att tänka på den egna gårdens särdrag. En djurgård, en växtodlingsgård och en producent av frilandsgrönsaker är till exempel olika när det kommer till att skapa och se nödvändigheten i en mångsidigare växtföljd.

Man kan också öka mångsidigheten genom att byta skiften mellan gårdar. Specialiserade grönsaksgårdar och växtodlingsgårdar som är ansträngda av intensiv, ensidig rad-/grödodling, tär också på mullhalten. Sådana gårdar kan påverkas positivt av arealsamarbeten, där man t.ex. istället odlar vall i några år. Detta är något som också är positivt när det kommer till ogrästrycket.

Huvudgrödornas egenskaper i växtföljden

Höstspannmål har djupare rotsystem än vårsådda spannmål, och de både tar upp och frigör näringsämnen mer effektivt. Det kväve som höstspannmålen har lämnat kvar, kan användas av den efterföljande grödan. Tack vare sitt större och djupare rotsystem förbättrar höstspannmål också markstrukturen och producerar mera organiskt material till marken.

Odling av höstspannmål lyckas bäst på skiften där vattenhushållningen är i bra skick, eftersom de inte tål varken stående vatten eller is. Sluttande skiften och mineraljordar är lämpliga, på organogena jordar kan övervintringen vara osäker. Höstspannmål tål vårtorka bättre än vårspannmål tack vare sitt mera omfattande rotsystem, avkastningspotentialen är i regel större och skörden tidigare. Höstkorn är tidigast och kan vara en bra förfrukt inför höstraps i södra Sverige.

Oljeväxter har ett djupt och rikt rotsystem som kan bearbeta jorden. Rötterna penetrerar inte förtätningar, men de är en bra gröda i samband med föregående eller parallell djupluckring vid sådd. Oljeväxterna förebygger växtsjukdomar hos spannmål som avbrottsgröda. Raps och rybs har ett bra förfruktsvärde tack vare det kväve som blivit kvar i grödan, eller det outnyttjade kvävet, som fungerar som näringskälla för följande gröda. På grund av risken för växtsjukdomar (t.e.x. klumprotsjuka) rekommenderas odling av oljeväxter högst vart 6-7:e år.

Rotfrukter bildar ett djupt och omfattande rotsystem och de tar upp näringsämnen under hela växtperioden, ända till sent på hösten. De mobiliserar också näringsämnen som kalium från marken. En diversifierad växtföljd är viktigt för att minska på växtföljdssjukdomar. Potatisfält bör ha en bra vattenhushållning. Potatis trivs bäst på lätta mineraljordar, har inga problem med att växa även där pH-värdet är lite lägre (5-6) och bör inte odlas oftare än vart 5-6:e år. Sockerbeta trivs inte på sura jordar och pH bör därför vara närmare sju.

Kummin, som inte är en bulkgröda i Sverige, är en flerårig gröda med djupt rotsystem som bearbetar marken och ökar mängden organiskt material i jorden. Kummin är en bra förfrukt särskilt för höstspannmål. Åkerns pH bör vara minst 6,3 och kummin trivs bäst på mineraljordar. Det lönar sig att fästa uppmärksamhet vid vattenhushållning och åkerns ytform, eftersom stående vatten kan leda till övervintringsskador. Kummin är en  tänkbar ingrediens i mångfaldsblandningar. Även linodling är bra för markstrukturen och som avbrottsgröda i en annars spannmålsbetonad växtföljd.

Vallarnas egenskaper beror på vilka växter som ingår i blandningen. Särskilt rödklöver, rörsvingel och hundäxing bildar djupa rotsystem, som bearbetar marken och lämnar en stor mängd organiskt material efter sig. Vitklövern, å andra sidan, bildar revor som täcker öppningar i vallen och minskar det tillgängliga utrymmet för ogräs. Lusern är också djuprotande och bör läggas till som art i slåttervall när växtodlingsvillkoren uppfylls. Även svartkämpar och cikoria bildar djupa rötter och kan i mindre utsädesmängder vara bra komplement i slåttervallar; tänk dock på att ha en plan för jordbearbetning, särskild i ekologisk odling, för att stoppa framförallt cikoria på våren inför nästa gröda – cikoria är tvåårig och kan annars bli ett ogräs.

Trindsäd som ärt eller åkerböna minskar kvävegödslingsbehovet både för sig själv och den följande grödan. Baljväxternas biologiska kvävefixering ökar den biologiska aktiviteten i rotzonen, kompletterar gräsarterna bra och främjar mineralisering av näringsämnen. Kom ihåg att ärtorna behöver ett odlingsuppehåll på minst 6 – 7 år p.g.a. risk för ärtrotröta, och under den tiden bör man inte heller odla åkerbönor eller lupin. Är man tveksam p.g.a. historiken rekommenderas jordprovtagning.

Värdering av kväveeffekten av t.ex. baljväxter i vallen förutsätter att man kan bedöma andelen baljväxter i blandningen. På denna länk finns ett träningsprogram för värderingen: Legume estimation trainer. Du kan också läsa mera om olika grödors egenskaper i växtföljden här.