Bevattning

Ett tillräckligt fuktigt växtunderlag är en förutsättning för en bärskörd av god kvalitet. Bevattning som görs i rätt tid kan inverka på både skördekvaliteten och i synnerhet skördemängden. Regelbunden bevattning ställer dock stora krav på markstrukturen, särskilt om odlingen anläggs i lerhaltig jord. Om markstrukturen inte är i sin ordning, eller om aggregatstrukturen är svag, kan bevattningen slamma upp marken och täppa till markens porer. Vatten som samlas i fördjupningar skadar växtrötterna och gör att växterna lättare utsätts för utvintringsskador. Marken på skiften där man börjar odla bärväxter ska alltså tåla bevattning i flera år.

Jordarter med goda fuktighetsförhållanden lyfter upp vatten till växtrötterna, vilket gör att odlingar på till exempel mojord klarar sig längre utan bevattning än odlingar på lerhaltig jord. Det är viktigt att säkerställa att det finns möjlighet att bevattna bärodlingarna eftersom ihållande perioder av torka har blivit allt vanligare. Om man vill sikta in sig på toppskördar av bär är regelbunden bevattning och bibehållen fukt i växtunderlaget av yttersta vikt.

Vattenbehovet per planta för exempelvis jordgubbe är cirka 40 liter under växtperioden, för vinbär är det 200 liter och för buskblåbär 400 liter. Även om man beaktar den kapillära stigningen av vatten i marken, smältvattnen om våren och de ofta oregelbundna regnen under växtperioden är bevattningsbehovet ändå stort.

Men inte alla bär är lika. Jordgubbe och buskblåbär har mycket grunda rötter, och för att de ska växa bra och producera bär behöver man se till att marken är jämnfuktig ända till senhösten. De här bären producerar sällan skörd utan regelbunden bevattning. Vinbär däremot är ett exempel på en bärväxt som i regel odlas utan bevattning på momoränjordar med goda fuktighetsförhållanden. Generellt är dock viktigt att under de två första åren efter plantering bevattna tillräckligt för att förvissa sig om att plantorna kommer i gång.