Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Trädjordbruk
Trädjordbruk är ett odlingssystem där annuella grödor, såsom spannmål och grönsaker, oftast odlas i breda alléer mellan träd- och buskrader, så kallad alléodling. Träden och buskarna är oftast bärande, det vill säga att de har ätbara grödor. Odling av annueller mellan träden i frukt- och/eller nötodlingar, eller mellan individuella träd räknas också som trädjordbruk, men är inte lika vanligt som alléodling.
Planteringen av träd på åker planeras och anpassas efter platsens och odlarens förutsättningar, till exempel utifrån geografiskt läge, odlingszon, terrängens form, den befintliga täckdikningen, bredden på gårdens befintliga maskiner och de ekologiska och ekonomiska förutsättningarna. I denna typ av odling kan man som jordbrukare/fruktodlare fortfarande använda sina tidigare maskiner då man planerar bredden på alléerna utifrån maskinernas bredd. Därmed kan denna typ av agroforestryodling anses vara mer effektivt eftersom den bygger på ett redan mekaniserat system.
Terrängens form och om det finns stora höjdskillnader avgör hur trädraderna ska stakas ut. Marken kan behöva förbättras i förväg då den är viktig för att trädens tillväxt ska komma i gång. Det är av särskilt stor vikt att man åtgärdar eventuell kompaktering i marken så att rötterna kan utvecklas på ett bra sätt. Innan plantorna sätts kan man också behöva sätta upp viltstängsel för att skydda de unga träden. Träden ska sedan planteras rätt djup. Rötterna bör skyddas med nät mot sork och stammar bör skyddas mot andra gnagare. Marken runt trädstammen bör täckas i en radie av ungefär 30-50 cm för att hindra konkurrensen av ogräs. Täckningen kan bestå av lövträdsflis, plast, täckduk eller genom insådd av gynnsamma växter (t.ex. kvävefixerarende växter). Om täckmaterial inte används omkring plantorna behöver ogräset bekämpas upprepade gånger under de första åren, antingen mekaniskt eller kemiskt. Det är viktigt med markberedning eller andra åtgärder som avlägsnar rikliga bestånd av gräs, eftersom trädplantorna i början kan kvävas av andra växter.
Med hjälp av trädrader kan man få en bättre vattenhushållning i åkerjorden och dirigera vattenflöden på fältet.(1,2 Befintlig eller planerad täckdikning hindrar inte att träd planteras på åker, men trädslagen behöver vara sådana som inte växer in i dikessystemet. Bäst är därför att gräva fram täckdikeskartorna redan i planeringsskedet. Vid valet av trädslag ska man tänka på att det behövs ett ordentligt avstånd till täckdikessystemet om träden har djupa eller vattensökande rötter, ända upp till 30 meter för de kraftigaste trädslagen. Vid all plantering av träd är det bra med tre meters avstånd till närmaste täckdike. Om ett sådant avstånd inte är möjligt gäller det att dra täckdiken under träden och använda operforerade rör.
När trädbestånd ska anläggas i närheten av diken kan det också vara bra att skapa skötselstråk med tanke på dikesrensning.
När vindskyddsplanteringar, som kan bestå av träd och buskar i flera lager, och alléodlingar planeras utgår man också från gårdens befintliga maskinpark. Först gäller det att bestämma de permanenta körstråken och räkna ut multiplar av de viktigaste odlingsmaskinernas arbetsbredd så att de passar in mellan trädraderna i helhetsbilden. Trädradernas bredd måste också räknas in i planeringen. I trädrader som löper över stora fält kan man efter behov lämna luckor som är så breda att maskinerna kommer igenom. Då kan man behöva tänka på hur vindens framfart förändras.
Bredden på trädraderna räknas ut beroende på vilken eller vilka växter man tänker plantera, exempelvis hur stor krona man tänker låta trädet få, eller hur bred busken ska få bli.
Bor man i norra delarna av Sverige kan man behöva ha bredare alléer än i södra Sverige och man bör i större utsträckning strävar efter nord-sydligt riktade planteringar för att inte begränsa solinstrålningen för mycket. Men även faktorer som topografi och andra markförhållanden spelar roll, liksom vilka träd och buskar man väljer att plantera.
Visste du att?
I Sverige måste ekologiska gårdar söka dispens för att få använda icke-ekologiskt förökningsmaterial som frön, ympkvistar och sticklingar. Jordbruksverket har en lista över dessa sedan oktober 2022 som du nu hittar i OXS – Välkommen till OrganicXseeds Sverige! där du söker efter undantagen. Du hittar också med information både där och på Jordbruksverkets hemsida: Ekologiskt utsäde – Jordbruksverket.se.
Om du köper fröplantor från en plantskola där de har använt icke-ekologiska frön för att göra ekologiskt material innebär det att de har fått dispens för att få sälja dessa. De kan därmed saluföras som ekologiska och det är enligt reglerna att använda dem på en ekologisk gård.
Fruktträd kräver mer skötsel än träd som producerar virke eller biobränsle. Beskärning, gödsling, bevattning, skadedjurs- och sjukdomsbekämpning samt skörd är de viktigaste arbetsmomenten vid odling av fruktträd. När virke av god kvalitet produceras kan växtskydd och ogräsbekämpning i plantstadiet samt stamkvistning i tillväxtstadiet vara de avgörande åtgärderna.
I och med klimatförändringarna kommer ett större urval av ätbara växter att trivas i Sverige. Redan nu finns härdiga sorter av äpple, päron, körsbär, plommon, cembratall, valnöt och många arter av bär- och nötbuskar som trivs bra i stora delar av landet. Beroende på odlingszon och sortens härdighet kan man anlägga frukt- och bärträdgårdar till och med i norra Sverige. Exempelvis har ryska fruktträd som förädlats fram i Sibirien klarat sig så långt norrut som i Lappland.
Snabbväxande trädslag som bildar rikligt med stubb- eller rotskott, så som salix, asp och björk, kan man odla för att producera bioenergi. Av de sällsynta trädslagen för virke är svart valnöt, ek, masurbjörk, al, alm, ask och lönn lovande, men mer försöksverksamhet och forskning behövs.
Något som en del är fundersamma kring är huruvida rötterna växer in i det skikt där de annuella skördeväxterna har sina rötter. Men med rätt metoder undviker man den problematiken. Om man använder till exempel alvluckrare eller rotbeskärningsredskap intill träden dirigeras trädrötterna om och söker sig djupare ner i markskikten på jakt efter vatten- och näringsreserverna. Detta är även fördelaktigt för kolinlagringen då kolet på så sätt transporteras djupare ner i marken. En av fördelarna med trädjordbruk är att åkerarealen utnyttjas effektivare också på djupet och höjden. Det är inte dock inte klarlagt vilka effekter träden har på solinstrålningen i olika delar av Sverige(3
har sina rötter utan dirigeras att söka sig djupare ner genom bearbetning. Bild enligt källa 4.
Referenser
1. Yeomans, P.A. 1985. The Challenge of Landscape: the development and practice of keyline. Sydney: Keyline Publishing PTY. 271 s. Tillgängligt i PDF-format: https://soilandhealth.org/wp-content/uploads/GoodBooks/The%20Challenge%20of%20Landscape.pdf
2. Pavlov, G. 2015. Understanding the Application of Keyline Geometry. Bendigo, Victoria, Australia: Regrarians Ltd. 49 s. Tillgängligt i PDF-format: http://permatronc.ressources-permaculture.fr/Ajoute-des-fichiers-ici/EBOOK_Understanding_the_Application_of_Keyline_Geometry_%5BENGLISH%5D.pdf
3. Iivonen, S. 2021. Faktagranskning i onlinekursen Grunderna i regenerativt jordbruk. 28.1.2021.
4. Briggs, S. 2012. Agroforestry: a new approach to increasing farm production. A Nuffield Farming Scholarships Trust report. 85 s. Tillgängligt i PDF-format: https://www.nuffieldscholar.org/sites/default/files/reports/2011_UK_Stephen-Briggs_Agroforestry-A-New-Approach-To-Increasing-Farm-Production.pdf