Åtgärder vid grönsaksodling

Undvik och förebygg markpackning

Skörden är det skede som anstränger markstrukturen mest vid grönsaksodling. Då förflyttar man stora kvantiteter, och ofta görs det i blöta förhållanden på mark som inte är bevuxen. Värst utsatta för markpackning är skiftenas vändtegar och där vagnar lastas. Största delen av produkterna forslas till lagret i storlådor som rymmer en kubikmeter. 

Markpackningsproblemet kan lösas genom att odla flerårig vall i ändan av skiftena, på lastningsområdena och på körlederna samt att använda lättare utrustning för att flytta storlådorna, som ofta transporteras med frontlastare till en släpvagn som har byggts på ett lastbilsunderrede. Då använder hela transportkedjan höga däcktryck, och punktbelastningen under däcken är stor. Istället är det klokt att tillämpa odlingsåtgärder som minskar och undviker markpackning, och varje gård bör planera transporten från fält till lager på ett sätt som följer den principen.

Läs mer om däck och reglering av däcktryck i delkurs 5 Sätt åkern i skick, avsnittet Förhindrande av markpackning.

Fånggrödor

Användning av fånggrödor till tidiga grönsaker ger stor nytta eftersom åkern fortfarande innehåller mycket näringsämnen och en stor del av växtperioden återstår. Om arealen av tidiga grönsaker är liten kan sådden av fånggröda upplevas besvärlig i förhållande till nyttan som den ger. Fånggrödor kan i sådana fall sås när en större areal är skördad.

Det är viktigt att anpassa fånggrödorna till egenskaperna hos de andra växterna i växtföljden. Som fånggröda för vissa grönsaksväxter lämpar sig till exempel korn som dör på vintern. Även oljerättika passar för vissa grönsaker, liksom vårrybs och höst- och vårråg. Honungsfacelia är en annan bra fånggröda som ökar den biologiska mångfalden, liksom italienskt rajgräs.⁽¹ Om korsblommiga skördeväxter ingår i växtföljden rekommenderas inte korsblommiga fånggrödor.

Ur miljösynpunkt bör man ha som mål att så in en blandning av fånggrödor som övervintrar och håller marken grön i så hög utsträckning som möjligt även följande vår. För grönsaker med djupa rötter rekommenderas fånggrödor med grunda rötter, och för grönsaker med grunda rötter rekommenderas fånggrödor med djupa rötter.⁽²

Utrustning för sådd kan till exempel kopplas till en tallrikskultivator eller fräs, då kan fånggrödan sås i samband med att växtresterna arbetas in i marken. Med fördel är utrustningen alltid startklar under skördetiden, så det område man skördat lätt kan bearbetas och sås efter hand som skördearbetet framskrider.

Gröngödslingsvall

Inom grönsaksodlingen framhävs gröngödslingsvallens betydelse i växtföljden eftersom skörden av grödan sliter kraftigt på marken. Under gröngödslingsåren bör man sträva efter ett kraftigt växtbestånd med djupa rötter och slå, köra så lite som möjligt. Vitklöver är det bäst att undvika i gröngödslingsvallar, eftersom den lätt blir ett ogräs, och på grund av sitt växtsätt med revor är den illa lämpad för att användas i radmellanrummen. Inom grönsaksodlingen används ofta rätt kortvariga vallar, 1-2 år, på grund av att knäpparlarver kan föröka sig under långvariga vallar och orsaka stor skada på exempelvis morot och potatis.

Samodling

Vid samodling odlas två eller flera växtarter samtidigt på ett skifte. Målet är att utnyttja tillväxtfaktorerna så som ljus, näringsämnen och vatten så effektivt som möjligt för att den areal som behövs inte ska vara så stor. Samodling kan dessutom förvilla skadegörare som letar efter sitt mål med hjälp av luktsinnet. Samodlingen kan ske i remsor, i form av växelvisa rader eller genom användning av bottengrödor. För att få fram lämpliga kombinationer och odlingsmetoder behövs mer forskning och praktiska försök.

Som exempel undersöktes i ett forskningsförsök samodling av kål och bondböna samt kål och lök.⁽³ Kålen verkade gynnas av samodling med bondböna, men bondbönan växte sämre, så totalt sett uppnåddes ingen skördenytta. I försöket med samodling av kål och lök påverkades kålskörden mer av gödslingsmetoden än av samodlingen. Löken växte bra under alla förhållanden. Det tekniska genomförandet av samodling i fält är en utmaning.⁽³

Planera växtföljden

Det är värt att planera växtföljden noggrant och med hänsyn till gårdens villkor och verksamhet. Med en noga och väl planerad växtföljd kan jordhälsan förbättras och mullhalten ökas på sikt. Om man vill arbeta med regenerativ odling är det bra att överväga odling av perenna grönsaker som till exempel piplök, strandkål, rankspenat och sparris. Särskilt fördelaktiga är perenna grönsaker eller andra växter med djupa rötter.

Referenser:
1. Suojala-Alfors, T. 2021. Faktagranskning i onlinekursen Grunderna i regenerativt jordbruk. 26.1.2021. 
2. Malin, E. 2020. Guide om fånggrödor. Praktiska råd för utnyttjande av fånggrödor i Finland. Baltic Sea Action Group. Tillgängligt också i PDF-format: https://carbonaction.org/wp-content/uploads/2020/10/Ker%C3%A4%C3%A4j%C3%A4kasviopas_ruotsi_web.pdf
3. Himanen, S. & Kivijärvi, P. 2020. Haasteellinen kaistasekaviljely. Puutarha & Kauppa 24: 18–19. Tillgängligt också i PDF-format: http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202003097666