Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Våtmarksodling
Våtmarksodling, ibland kallat paludikultur från Engelskans paludiculture, innebär odling på våta mulljordar eller på marker där grundvattenytan höjs på nytt.
Förutsättningen för våtmarksodling är tillräcklig väta som bibehåller det befintliga torvlagret, främjar ansamling av torv och upprätthåller ekosystemtjänster som är typiska för naturliga torvmarker, samtidigt som produktion av biomassa eller andra råvaror sker.
Eftersom vi fortsatt behöver produktion av livsmedel, läkemedelsväxter och fiber samtidigt som vi behöver återväta utdikade marker har intresset för våtmarksodling ökat i delar av Europa där efterfrågan på mark är hög. Våtmarksodlingsväxter kan nyttjas bland annat som energiväxter, råvara för industrin, foder till djur, människoföda och som läkemedelsväxter. Sverige har en stor potential för våtmarksodling då vi har så stor del våtmark och många växter som efterfrågas och produceras i våtmarksodlingssystem är inhemska arter för Sverige.
Utöver minskning av växthusgasutsläppen kan man med våtmarksodling även minska andra negativa miljöeffekter kopplade till dikning av torvjordar, och främja biologisk mångfald. Växter som lämpar sig för våtmarksodling är sådana som frodas i våta förhållanden och som producerar kvalitets- och mängdmässigt tillräckligt med biomassa utan att äventyra att torven bevaras(5–7. Våtmarksodling lämpar sig speciellt på åkrar med tjockt torvlager, på vilka man också kan uppnå de effektivaste och mest långvariga utsläppsminskningarna.
Det finns många växter som är lämpliga för våtmarksodling i Sverige, i liten skala lämpar sig medicialväxterna bäst, i större skala de växter som ska bli till biomassa eller byggmaterial. Nedan följer några exempel:
Bladvass
Nordens största gräs kan bli upp till 5 meter högt. Flerårig och inhemsk växt som växer naturligt i blöta områden som våtmarker och sjökanter. Används till takmaterial, isolering och energi.
,_Korenburgerveen_--_2014_--_3080.jpg)
Kaveldun
Stor växt med mycket biomassaproduktion. Blir upp till 3 meter hög. Flerårig och inhemsk som växer naturligt i blöta områden som våtmarker och sjökanter. Används till takmaterial och isolering, och energi.
Robert Flogaus-Faust
Rörflen
Högväxande gräsart som blir upp till 1,5 meter hög. Flerårig och inhemsk art. Rörflensodling testas redan i Sverige och används till djurfoder, energigröda och halm/strö till djur.
Tranbär
Det går att odla både småtranbär och amerikanskt tranbär i Sverige. Småtranbär växer naturligt i våtmarker i Sverige. Det är ett frosttåligt bär som innehåller mycket C-vitamin och är ett populärt inslag i mångas frukost. Kryper fram som revor på marken. Från försök i Finland har man nått en högre ekonomisk avkastning från tranbärsodling än foderhavre tre år efter etablering.
.jpg)
Älggräs
En högväxt ört som trivs i våta områden. Kan bli 1,5 meter. Både blad och blommor kan skördas. Används som medicinalväxt, innehåller salicylsyra. Kommersiell odling finns i Finland, där det också finns producenter av naturläkemedel som köper älggräset. Det finns ingen känd producent i Sverige i nuläget.
Rundsileshår
En liten köttätande växt som trivs på blöta myrar, växer naturligt i Sverige. Används som medicialväxt och innehåller det verksamma ämnet metyljuglon. Odlas idag endast i Finland och exporteras till exempel till Tyskland.
Skvattram/getpors
En vedartad ljungväxt som växer naturligt på myrar. Har en stark doft och används som medicinalväxt.
Kolinlagringspotential i våtmarksodling
Olika växter har olika kolinlagringspotential. En forskargrupp1 undersökte hur andelen växthusgasutsläpp påverkades av två huvudfaktorer – vattendjupet på den återvätade organogena jorden och vilken typ av växter som odlades där. I sin studie jämförde de bladvass och kaveldun. Det visade sig att vattendjup hade en större effekt på växthusgasutsläppen på återvätad organogen jord bevuxen med kaveldun än på en bevuxen med bladvass, eftersom kaveldun generellt sett växer i djupare vatten än bladvass, och djupare vatten ger högre utsläpp.
I försöken kunde bladvass binda mer koldioxid än det som växterna respirerar och den organogena jorden släpper ut vilket resulterade i att det totalt bands in mer kolän vad som släpptesut. Forskningen (Martens et al. 2021) visade därmed att man reducerar utsläppen från jorden mer genom att odla bladvass på återvätad organogen jord än kaveldun, och att bladvass på så sätt är den mest lämpliga växten att odla efter en återvätning.
För samtliga arter i tabellen ovan behövs ny kunskap och testodlingar, ny utrustning och nya marknader för att det ska bli kommersiellt intressant i Sverige. Detta får vi förhoppningsvis se växa fram de kommande åren.
Referenser
1. Martens, M., Karlsson, N. P. E., Ehde, P. M., Mattsson, M. & Weisner, S. E. B. (2021) The greenhouse gas emission effects of rewetting drained peatlands and growing wetland plants for biogas fuel production. Journal of Environmental Management 277, https://doi.org/10.1016/j.jenvman.2020.111391