De många möjligheternas agroforestry

Agroforestry kan ge en rad fördelar såsom vind- och erosionsskydd på åkermark. Samtidigt som träd och buskar ger vind- och frostskydd åt odlingsväxterna och jorden, utgör de även en livsmiljö med skydd, nektar, pollen och boplatser för nyttoinsekter. De vedartade växternas (trädens och buskarnas) rötter transporterar också kol djupare ner i marken, vilket ökar åkerns kolförråd och bördighet. Forskning från främst tropiska områden visar att agroforestry bland annat bidrar till kolinlagring, bättre vattenhushållning, biologisk mångfald, förbättrad jordhälsa med mera, men liknande forskning från tempererade områden som i norra Europa saknas i princip.^(1,2,3,4)

Fördelarna med att integrera perenna vedartade växter i odlings- och betessystem är många. Fleråriga växters rötter kan förbättra jorden på olika vis; bygga upp matjord och förbättra jordens kvalitet och bördighet samt även gynna andra arter i samodlingssystemet. De positiva effekterna förhöjs genom att använda grävnings- och plöjningsfria tekniker. Här nedan listas några av de produkter och fördelar som agroforestry kan ge, både i och ovan jord men också för den enskilde jordbrukaren och för samhället i stort.

Fördelar i jorden: 

• Olika typer av rötter bearbetar jorden på olika vis. De luckrar upp och skapar hålrum, och vissa växer djupt medan andra växer mer ytligt.
• Sugrötterna dör med jämna mellanrum, vilket göder jorden med dött organiskt material. Denna effekt kan man gynna med rotbeskärning. 
• Ökad mångfald och mängd av mikroliv i marken ger förbättrad jordstruktur och nedbrytningscykel av organiskt material, bland annat av de löv som träden fäller och av döda mikroorganismer.
• Ökat mikroliv i jorden ökar kolinlagringen och kan bidra till ökad klimatnytta.
• Ökat mikroliv i jorden ökar mullproduktionen. Den förbättras ännu mer om jorden hålls täckt året runt. 
• Olika rötter tillsammans med ökat mikroliv i jorden kan öka resiliensen mot extrema väderfenomen och klimatförändringar. 
• Resursfördelning/näringscykler i rum och tid blir effektivare då samodling möjliggör en effektivare användning av markens näringsämnen. Svampmycel som bildar ett mykorrhizanätverk med växterna kan arbeta över stora områden mellan olika arters rötter. För att mykorrhizan ska trivas behövs flerårig obearbetad jord och kontinuerlig tillgång till växter. 
• Jorderosionen minskar både från vind och vatten. 
• Kväve behöver inte tillsättas i någon större mängd. Om kvävefixerare används i samodlingen behövs i princip inget extra kväve. 
• Rätt val av arter förbättrar vattenhushållningen då de infiltrerar och dränerar vid mycket regn, alternativt drar upp vatten från djupare jordlager under torrare perioder. 
• Vattenkvaliteten förbättras bland annat genom att sediment fångas upp och likaså närings- och kemikalieläckage från annuella odlingar eller granplantager. När utlakningen av näringsämnen hejdas så stannar näringsämnena kvar i närheten av och tas till vara i odlingen. Brunifieringen av vattnet avhjälps naturligt med mer lövträd. 

Fördelar ovan jord: 

• Då odlingen sker i fler skikt (träd, buskar, markskikt) utnyttjas fotosyntesen bättre och en större biomassaproduktion kan ske. 
• Högre biomassaproduktion ökar kolinlagringen och därmed klimatnyttan. 
• Skuggan från träd och buskar bevarar fukten och sänker/stabiliserar temperaturen i markskiktet. 
• Buffertzonsplanteringar skuggar vattendrag och sjökanter och skyddar vattenlevande organismer och jämnar ut temperaturen.
• Mikro-/lokalklimatet för frostkänsliga växter förbättras av planterade skärmar, vilka också ger vindskydd.
• Samplantering kan förebygga sjukdoms- och skadedjursangrepp. Med större insektspopulationer ökar antalet pollinerare och andra nyttoinsekter som i sin tur håller skadeinsekter nere.
• Djurhälsa och välbefinnandet kan förbättras för betande djur då träd och buskar ger skugga, lä och skydd mot kyla, mer naturliga levnadsförhållanden och ibland även mer varierat foder. 
• Trädens och buskarnas rötter armerar marken mot djurens tramp. 
• Genetisk mångfald av träd och buskar kan bevaras då inhemska/lokala arter kan ingå i vissa system som till exempel hagmarker eller i fruktodlingar.
• Genom att skapa fler och olika habitat ökar den biologiska mångfalden och förhållandena för pollinerare förbättras. Rader av träd och buskar och småbiotoper, som dungar av träd, åkerholmar etc mellan olika livsmiljöer, fungerar som spridningskorridorer för den vilda faunan, småvilt, fåglar, insekter med mera, vilket främjar den biologiska mångfalden.

För den enskilde producenten kan agroforestry ha en positiv inverkan då: 

• Samodling ger högre avkastning. Studier av Land Equivalent Ratio (LER) visar att samodling ger en genomsnittlig ökning på 20-30 procent av produktionen på en viss areal i tempererat klimat. Avkastningen avser den totala biomassan från all växlighet; både grödorna i alléerna, till exempel spannmål, och raderna av till exempel frukt och bär.
• Samodlingen kan bidra till en mer diversifierad produktion, som bioenergi, timmer, mat, medicinalväxter, djurfoder och andra specialprodukter (till exempel kork eller julgran), samtidigt som man fortsätter med till exempel spannmålsproduktionen. Detta kan också öka den egna gårdens självförsörjning. 
• Inkomsterna kan bli mindre instabila då man inte är beroende av endast en produkt eller gröda. Samodling gör att man kan hantera varierande väder och klimat och även fluktuerande priser bättre.
• Skörden går att sprida ut tidsmässigt för att de olika grödorna inte ska skördas samtidigt.
• Genom att plantera användbara träd/buskar på tidigare icke-bärande marker, till exempel torktåliga träd/buskar på stenig eller torkutsatt mark eller översvämningståliga på sådana platser, kan tidigare outnyttjade marker också användas, och markytan ökar totalt sett. Var dock uppmärksam på om området har värdefull biologisk mångfald och hur den kan bevaras.
• Inkomsten kan ökas om produktionen totalt sett blir större. 
• I en samodling är det lättare att få bra avkastning utan besprutning och konstgödsel. Ekonomin kan förbättras med minskade inköp av insatsvaror.
• Det finns möjligheter att skapa nya marknader av nya produkter. 

För samhället finns ytterligare fördelar: 

• Klimatnyttan ökar då mer koldioxid binds in i perenna och plöjningsfria system.
• Mer lokalproducerad mat från odlingar som kräver mindre insatsmedel på grund av ett högre inslag av perenna grödor. 
• Ökade naturvärden.
• Ökade estetiska värden. 
• Ökade värden för rekreation och turism.
• Resiliensen i landskapet ökar.

Några av de produkter som agroforestrysystemen kan ge:

• Mat: frukt, bär, nötter, svampar, humle, fleråriga grönsaker och örter.
• Fibrer: nässla, humle, bast.
• Medicinalväxter: svampar som odlas i skog, örter och rötter som odlas för läkemedelsändamål, exempelvis ginseng.
• Bioenergi: pilarter (salixarter) som lämpar sig också för hobbyverksamhet och hantverk, hasselnöt (omtyckt i Sydeuropa), snabbväxande träslag      och träslag      som skjuter mycket skott (t.ex. popylusarter och al), för användning som till exempel flis eller ved.
• Specialvirke: för industrin, byggare och hantverkare.
• Växter till florister.
• Foder till djur, både för direktbete och vinterfoder.
• Besöksnärning i trädbevuxna miljöer: turism, välbefinnande- och upplevelsetjänster, trädgårdsterapi.

Referenser
1. Torralba, M., Fagerholm, N., Burgess, P.J., Moreno, G. & Plieninger, T. 2016. Do European agroforestry systems enhance biodiversity and ecosystem services? A meta-analysis. Agriculture, Ecosystems & Environment 230: s. 150-161. https://doi.org/10.1016/j.agee.2016.06.002 
2. Shi, L., Feng, W., Xu, J. & Kuzyakov, Y. 2018. Agroforestry systems: Meta‐analysis of soil carbon stocks, sequestration processes, and future potentials. Land Degradation & Development 29(11): s. 3886–3897. https://doi.org/10.1002/ldr.3136 
3. De Stefano, A., Jacobson, M.G. Soil carbon sequestration in agroforestry systems: a meta-analysis. Agroforest Syst 92: s.285–299. https://doi.org/10.1007/s10457-017-0147-9 
4. Lorenz, K., Lal, R. Soil organic carbon sequestration in agroforestry systems. A review. Agron. Sustain. Dev. 34: s. 443–454. https://doi.org/10.1007/s13593-014-0212-y