Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Miljöpåverkan av organogen jord
De årliga utsläppen av växthusgaser från de odlade mulljordarna i Sverige uppskattas till ca 3 miljoner ton CO2-ekv. Man kan jämföra det med Sveriges totala utsläpp från hela jordbrukssektorn på 7 miljoner ton CO2-ekv.1 Att återväta mulljordar och därigenom minska utsläppen är en kostnadseffektiv klimatåtgärd som har stor effekt på kort tid. Det ses som en prioriterad åtgärd inom EU då det förutom minskade utsläpp och ökad kolinlagring dessutom bidrar till ökad vattenhållande förmåga i landskapet vilket minskar risken för översvämningar, och ger ökad vattenkvalitet samt ökad biologisk mångfald.2 Det nya LIFE-programmet från EU har som mål att återväta samtliga organogena jordar i Europa.
Medan vi för mineraljordarnas del fokuserar diskussionen om kolinlagring i mark på hur kollagret kan ökas, är frågeställningen för mulljordarnas del annorlunda: mulljordarna innehåller tillräckligt med kol, och utmaningen ligger istället i att hindra det från att försvinna upp i atmosfären. Torvlagrets tjocklek har en inverkan på växthusgasutsläppen, och mest prioriterade för återvätning är de marker som har ett tjockt lager torv.
Våtmarker kan ta emot och hålla stora mängder vatten vid skyfall, och därmed bidra till att minska risken för översvämningar i hela avrinningsområdet. Skyfall och större nederbördsmängder är något som vi får räkna med blir allt vanligare i ett förändrat klimat, och kan få stora ekonomiska konsekvenser och leda till erosion av jordbruksmark. Därmed blir återställande av mulljordar till våtmarker ett viktigt verktyg för att förhindra naturkatastrofer till följd av översvämningar.
Ett alternativ till återvätning är paludikultur, eller våtmarksodling. Det är en spännande utveckling som fortfarande är i sin linda. I Finland och Europa pågår flera försök, och än fler behövs. Längre ner beskriver vi några av de pågående försöken.
Våtmarksodling, eller paludikultur, är ett sätt att behålla produktionen på organogena jordar.
Belastning på vattendrag
Mulljordar kan läcka kväve, fosfor och andra näringsämnen till vattendrag. Omfattningen av kvävebelastningen på vattendrag som mulljordar förorsakar beror på ett flertal olika faktorer, till exempel torvlagrets tjocklek, markanvändning, gödsling, avrinning och avrinningsvägar, pH-värde, och andra näringsämnen som finns i marken.
Andelen upplöst fosfor beror också på torvlagrets tjocklek, eftersom fosfor inte binds speciellt väl i organiskt material, men påverkas också av jordarten nedanför torvlagret. Järnhaltig mineraljord nedanför torvlagret klarar av att binda fosfor vilket gör att vattendragsbelastningen är mindre.