Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Förfrukter och mellangrödor
I traditionella odlingsområdena har bär odlats intensivt på samma åkerskiften år efter år med få pauser. Detta kan leda till problem då till exempel rotröta, nematoder och öronvivel förökar sig till följd av ensidig bärodling och påverkar odlingarnas hälsa. På grund av bristen på variation blir också mikrofloran i marken ensidig och sjukdomsalstrande, till exempel patogena svampar och nematoder ökar i antal. Fenomenet kallas jordtrötthet och det försvagar jordhälsan och påverkar bärodlingarnas produktionsförmåga.
Jordbruksverket rekommenderar i Sverige att man inte låter jordgubbsplantorna ligga i mer än tre år inklusive planteringsåret, och att man har minst fyra år av avbrott, så att bärproduktion sker högst tre av sju år. Eftersom åtgärder med siktet inställt på att förbättra jordhälsan kan vidtas bara medan avbrottsgrödor odlas behöver det gå ett antal år mellan odlingsomgångarna för att kompensera den inverkan på marken som flera års bärodling har.
Jordhälsan framhävs särskilt hos fleråriga bärbuskar som ger skörd i så mycket som 10–15 år.
Växtföljden och bruket av marken innan en odling anläggs spelar alltså en central roll för att upprätthålla bärväxternas produktionsförmåga. Hos exempelvis hallon skadas rötterna snabbt av markpackning och av syrebrist som en följd av att vatten blir stående på fältet. Växtbeståndets skick påverkas då snabbt.
Bearbetning behövs före anläggandet, men sedan behöver till exempel äpple- och vinbärsodlingar inte bearbetas på flera år efter anläggandet, och växtbeståndet kan bli tiotals år gammalt.
Tänk på att:
Fleråriga bär- och fruktväxter planteras ofta i täckmaterial, till exempel plast, väv eller organiskt material som hjälper till att hålla ogräset i schack och bevara fukt i jorden. Plast är ett problematiskt täckmaterial, eftersom det sönderdelas när det utsätts för väder, vind och nötning. Småbitar och mikroplaster lossnar då och tar sig ut i omgivningar och vattendrag. Tyvärr finns inte alltid bra alternativa material att tillgå, men om möjligt kan det vara värt att byta ut plasten i dina odlingar.
Mellan raderna av bärbuskar och fruktträd sås vanligtvis flerårig vall, som slås några gånger varje sommar. Det här förbättrar markens bärkraft och minskar packningen, men ofta kör man gång på gång i samma spår mellan raderna.
Den fleråriga vallen, buskarnas och trädens ved utgör grundläggande delar i ett odlingssystem och är ett utmärkt exempel på hur kol kan lagras i levande material i jordbruket.
Förfrukter och mellangrödor som passar bra ihop med bär är bland annat senap, kålväxter, kortvarig gröngödslingsvall och Tagetes, och av sädesslagen passar särskilt havre. Fytotoxiska föreningar som kålväxterna utsöndrar bromsar upp ogräsens groning. Till exempel används vissa arter av senap och rättika under år då jordgubbar inte odlas, de motverkar nematoder och sjukdomar om man klipper ned växtbeståndet under blomningen och blandar in det i jorden. När växtmaterialet bryts ner i marken frigörs flyktiga föreningar som motverkar växtsjukdomar som sprids via jorden. De här föreningarna är effektiva mot exempelvis vissa arter av Phytophthora och Verticillium. Tagetes rötter utsöndrar ämnen som håller nematoder borta.
Det är bäst att gröngödslingsvall i bärodlingar avbryts medan den ännu är ung, eftersom särskilt gamla vallar kan medföra att knäpparlarver som förstör bärväxternas rötter ökar i antal. I gröngödslingsblandningar är det bra att ha både arter med djupa och grunda rötter. Om mängden organiskt material ökar blir den mikrobiella aktiviteten i marken mångsidigare och då krymper sjukdomsalstrarnas livsrum.
Svartträda är det bäst att använda endast i undantagsfall. Metoden används för att bekämpa till exempel nematoder, öronvivlar eller svampar som orsakar rotröta.
Rödklöverbetonade gröngödslingar och potatis lämpar sig inte som förfrukt för jordgubbar eller andra bärväxter, eftersom de är värdväxter för till exempel svampar som orsakar rotröta. Vitklöver användes tidigare i radmellanrum, men den är värdväxt för gråmögel och därför rekommenderas det inte längre.