Typer av kantzonsodling

Kantzonsodlingär en kategori av agroforestry som kan användas t ex mellan produktionsfälten. Mångfunktionella och produktiva kantzoner kan delas in i Läplantering, Levande hägn, Trädlinje-häckar, Korridorer för vilda djur och Buffertzonsplanteringar.

Läplanteringen, förebygger jorderosion från vind och vatten, skyddar mot vindskador på växtlighet och ger vindskydd åt djur. Vindskyddsplanteringarna kan även användas för att fördela snö över ett område och samla upp smältvattnet för att återfukta jorden mer spritt. Det möjliggör också att nyttoinsekter och pollinerare klarar sig, vilket i sin tur kan öka skördemängden.

Det kanske finns de som frågar sig huruvida läplanteringen minskar skörden. Som helhet betraktat minskar skörden inte. Den grafiska framställningen här nedan visar att grödornas tillväxt är svag i trädens omedelbara närhet men att skörderesponsen stiger med ökande avstånd. Störst är skörden i genomsnitt på ett avstånd som är 4–6 gånger vindskyddets höjd. Skörden är då betydligt större än utan träd, över 150 %. På den sida där vinden ligger på är fördelarna försumbara, men på läsidan är fördelarna betydande.

Läplanteringen placeras mot den dominerande vindriktningen. Om åkern är kraftigt sluttande planeras planteringen så att den följer höjdkurvan. Det är bra att ha olika arter av träd och buskar med olika höjd och ibland behövs flera rader i läplanteringen, vilket främjar den biologiska mångfalden samtidigt som planteringen förblir lagom tät.

Levande hägn kan hindra vilt att komma in i odlingar och förhindra djur från att rymma. I England har man mer erfarenhet av att jobba med att skapa levande hägn av taggiga buskar som man beskär på ett visst sätt så att det efter några år är mycket svårgenomkomligt.

Trädlinje-häckar kan representeras av rader av pilträd i Skåne som växer längs med vägar, mellan åkrar och läggdor och som tidigare hamlades. Förr planterades de tätt runt markgränserna och stammarna från de levande träden användes som stängselstolpar mellan vilka de avklippta grenarna flätades. Dessutom gav pilhäcken djurfoder, bränsle, material till korgtillverkning och annat slöjdmaterial.

Korridorer av den naturliga floran fungerar som spridningskorridorer för vilda djur, fåglar och insekter vilket underlättar deras förflyttningsmöjligheter i ett annars homogent landskap.

Buffertzoner längs vattendrag reglerar solinsläppet och temperaturen i vattnet för fiskar och andra vattenlevende organismer. Zonen skyddar vattnet från övergödning, pesticider, föroreningar och sediment. Dessutom kan växtligheten bidra till regleringar av översvämningar i området närmast vattnet. Denna typ av odling kring vattendrag och vattensamlingar (sjöar, bäckar, dammar, kärr, mossar, källor, översilningsmarker, våtmarker) har samma positiva inverkan på vattenkvaliteten både i jordbruks- och skogsbrukslandskap.

Lövträd planterade i en zon ända ner till vattnet förhindrar dessutom brunifiering av vattnet. Brunifieringen har ökat i Sverige i takt med de alltmer utbredda granplantagerna och är väldigt svårt att hantera i vattenverken för att få bra kvalitet på dricksvattnet.

Referenser
1. Osorio, R., Barden, C.J. & Ciampitti, I.A. 2019. GIS approach to estimate windbreak crop yield effects in Kansas–Nebraska. Agroforestry Systems 93: s. 1567–1576.