Vallväxter till slåtter, bete och grönfoder

När vallen etableras, skapar man grunden för kommande skördeår och därför lönar det sig att satsa på att få en så bra etablering som möjligt. Målsättningen ska vara en jämn växtlighet och därmed en god grund för att kunna skörda under kommande år. Fel som görs vid etableringen kan bli svåra eller omöjliga att reparera utan att förnya vallen helt.

De år då vallen etableras, ska målet vara ett tätt, livskraftigt, och härdat vallbestånd som är redo för att klara vintern.

Under den första vintern kan vallbeståndet hotas av växtsjukdomar, uppfrysning, isbränna och stående vatten. Att etablera ett vallbestånd handlar inte bara om att sprida frön på åkern på ett lyckat sätt, utan om en serie åtgärder, som tillsammans skapar så goda och gynnsamma förhållanden som möjligt för de sådda växterna, och så ogynnsamma förhållanden som möjligt för de faktorer som förstör dem.

Under perioden mellan avslutande av den tidigare vallväxtligheten och etableringen av en ny, kan man utföra grundförbättringsåtgärder på åkern, såsom kalkspridning, dikning och dränering och eventuellt formande av ytan. I samband med etableringen av ny vall lönar det sig att utföra en markkartering för att dimensionera kalkning och gödsling rätt under kommande år. I samband med eventuella mellanår och etablering av vallväxtligheten lönar det sig också att lägga fokus på bekämpning av ogräs, oavsett om odlingen är ekologisk eller konventionell. Siktet bör i båda fallen vara inställt på att åstadkomma ett vallbestånd som är fritt från ogräs, och utan luckor.

Etablering av vall under skyddsgröda

Vallarna etableras fortfarande oftast under en skyddande gröda. I regel används spannmål som skyddsgröda, men även samodling med ärt eller vicker, och blandningar av dessa, används. Vid användning av skyddsgröda ska man försäkra sig om att den inte skuggar vallgrödan allt för mycket. Det kan vara utmanande att hitta rätt täthet. I värsta fall kan en alltför tät växtlighet helt eller delvis förhindra vallens etablering. En alltför tät skyddsgröda skuggar vallen och lägger sig lätt, vilket gör att skörden fördröjs.¹

Skyddsgrödan bärgas allt oftare som helsädesensilage på grund av att det blivit allt vanligare med fullfoderutfodring. I södra Sverige kan man bärga en skörd helsädesensilage och en vallskörd från skiften med skyddssäd som har såtts tidigt. I sådana fall kan man vid behov komplettera vallgrödan efter att helsäden är bärgad, och eventuellt ge en kompletterande gödselgiva, för att uppnå en vallgröda av full täthet inför den kommande vintern.

När man använder sig av en skyddsgröda bör utsädestätheten för skyddsgrödan minskas med 25–30 procent jämfört med ett normalt spannmålsbestånd, eftersom en större minskning kan leda till ett större ogrästryck vilket försvårar etableringen av vallen. En lämplig såtäthet för havre och korn är 350–375 groende frön/m² och för vårvete 490–520 groende frön/m². Om spannmålen bärgas som helsäd kan man tillämpa 90 procent av full såtäthet. Använder man sig av till exempel havre/ärt (50%/50%) kan 240 kg totalutsäde/ha vara en rimlig storlek som skyddsgröda till helsädesensilage. Vårvete i renbestånd som skyddsgröda kan ligga runt 220 kg/ha.

Det är svårare att fastställa riktvärden för utsädesmängden när man använder blandade grödor. Om det är fråga om en blandning av olika spannmål kan ovan nämnda såtätheter användas som riktlinjer, men det är svårare att fastställa en exakt såtäthet när man lägger till ärt eller vicker eller båda två i blandningarna.

Baljväxter kan lägga sig i fält, och det samt återväxtförmåga, måste man ta hänsyn till när man använder dem som skyddsgrödor. Ärt och vicker stöder sig på spannmål i blandningen, medan bondbönan själv är en stödväxt. Ärt och bondböna har ingen nämnvärd återväxtförmåga, medan vickerarternas återväxt är god om de skördas tidigt, senast i början av blomningen. Detta kan leda till kraftig skuggning av de fleråriga vallväxterna. Senare, när vickern är i full blom, är återväxten svag och vallväxterna får mera utrymme att förbereda sig för vintern. En traditionell åkerbön-/vårveteblandning kan vara 70%/30%, med 250 kg totalblandning per hektar. Viktigast är att så in vallen så tidigt som möjligt, med undantag för om man behöver göra eventuella blindharvningar mot ogräs. Att så in vallen samtidigt som blindharvningen är oftast säkrast, speciellt med tanke på tilltagande försommartorka.

Vårkorn är, på grund av sin tidighet, en bra växt när man använder sig av spannmål som kan tröskas. När man använder sig av lågväxta kornsorter kan klöverarternas kraftiga tillväxt utgöra ett problem. I värsta fall kan det leda till att kornbeståndet hamnar under vallgrödan. I sådana fall är det mycket besvärligt att tröska kornet och i många fall lönar det sig då att istället bärga hela skörden som ensilage. Man kan också så in vallutsädet när skyddsgrödan redan har nått bråddstadiet och då kombinera med ogräsharvning eller vältning; första eller andra blindharvningen kan vara en lämplig tidpunkt för insådd av vall. Risken för genomväxt blir mindre, men under torra somrar kan groningen förskjutas till en alltför sen tidpunkt; undvik under torra somrar insådd av vall när spannmålen nått 3-4 bladstadiet.

Havre och vete har en senare skördetidpunkt, vilket kan ses som en svaghet, när tiden för vallbeståndet att växa till sig inför vintern blir kortare. Havren kan dessutom skugga vallen kraftigt när man använder sig av för stora utsädesmängder vilket kan leda till glesa vallbestånd, men så måste det inte vara. När man använder havre eller vete som skyddsgröda är det viktigt med en mycket tidig vallinsådd för säker etablering, och med en anpassad utsädesmängd för skyddsgrödan med målet att främja vallinsådden. Plats, tidpunkt, stödgödsling, skördetidpunkt och -art påverkan också.

Etablering av vall utan skyddsgröda

Vallbestånd kan också etableras utan en skyddsgröda. Sådden kan utföras vid många olika tidpunkter under växtperioden. Generellt sett bör vallen sås innan mitten av augusti i södra Sverige och senast i början av augusti längre norrut för att den ska ha tid att förbereda sig för vintern. Sådd av klöver och lusern rekommenderas inte under sensommaren då deras fröplantor behöver längre tid för att bli vinterhärdiga.

På grund av klimatförändringarna kan även en sådd som utförs senare än än enligt dessa rekommendationer lyckas riktigt bra, men risken för övervintringsskador ökar märkbart. I södra Sverige har etablering av vall direkt efter tröskningen blivit ett alternativ när man av någon anledning har missat den optimala etableringen på våren.

Utgå alltid från platsen som gården befinner sig på och var lika noggrann med vallinsådd som med etableringen av en huvudgröda. Vallar som etableras tidigt på våren utan skyddssäd hotas av vårtorka, mark som torkar ut, å ena sidan, och å andra sidan av hårda regn och en igenslamning av markytan. Då etableringen utförs utan skyddsgröda kan ogräs också utgöra ett problem. Ogräsen kan bekämpas kemiskt eller genom putsning när vallgräsen har 2–3 blad.

Sedan torkåren började i Sverige 2018, har fler lantbrukare testat att gå över till att etablera vallarna under sensommaren eller till och med under tidig höst. Utmaningen är framförallt att vallbaljväxterna ska hinna få tillräckligt bra fäste inför vintern, för att kunna prestera bra under det första kommande vallskördeåret. Denna försöksrapport från Hushållsningssällskapet redogör för försök med höstinsådd av vall och visar att det kan fungera (från sida 53). Praktiska erfarenheter i södra Sverige, men även längre norrut, visar att med tilltagande vår- och försommartorka kan vallinsådden torka bort om man inte är extremt tidigt ute med insådden.

Hushållningssällskapet har även andra publikationer som presenterar olika försök som har gjorts, och som är väl värda att läsa. Ogräsbekämpning kan också utföras genom slåtter när ogräsen är 20–30 cm höga. Slåttern utförs så att bettet går över vallväxternas toppar. Ogräs som gror på våren bildar i regel inte återväxt, utan de torkar bort. Växtmassor som ligger kvar får inte täcka vallinsådden, så om man kapar rikligt med ogräs bör detta föras bort. Därför är en tidig putsning att föredra. Vallen får i det här skedet mera ljus och ökar sin tillväxt så att nya ogräs inte har utrymme att utvecklas.

Referenser:
1. Mustonen, A. 2021. Faktagranskning i onlinekursen Grunderna i regenerativt jordbruk. 27.1.2021.