Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Energiflödets storlek bedöms med indikatorerna levande biomassa och bar mark, som indirekt mäter mängd fotosyntes.
Mineralkretsloppets funktion bedöms med indikatorerna smådjur, nedbrytning av förna och gödsel, samt bar mark. Smådjur som mask och insekter behövs för nedbrytning och frigörelse av mineralnäring. Om marken är bar kan temperaturen i markytan sommartid bli så hög att mikroorganismer i ytliga marklager inte överlever.
Även vattenkretsloppet påverkas mycket av bar mark. Hög temperatur ger snabb avdunstning och det skapas lätt en skorpa på bar mark, som förhindrar infiltration och kan ge stora ytavrinningsförluster. Det kan bromsas av vegetation eller ett lager av förna.
Hur väl artsamspelet fungerar visas i första hand av indikatorerna för funktionella grupper, oönskade arter, bar mark och mossa. När nyckelarter i de funktionella grupperna är nära sin potential är det ett tecken på välfungerande artsamspel och god ekosystemfunktion generellt. Stor förekomst av oönskade arter kan minska utrymmet för önskvärda arter. Bar jord omöjliggör fungerande artsamspel. På en markyta täckt av mossa kan frön från önskvärda växter inte gro.
Utöver direkta effekter på ekosystemprocesser kopplade till enskilda indikatorer så finns det massor av indirekta effekter och ömsesidiga beroenden. Bättre fungerande artsamspel enligt indikatorerna för funktionella grupper kommer med stor sannolikhet att också innebära ett större och mer diversifierat energiflöde till mikroorganismerna i jorden, vilket i sin tur kommer att förbättra mineralkretsloppet. Oönskade arter kan ge information om dåligt fungerande mineralkretslopp eller vattenkretslopp. Stor förekomst av nässlor, skräppor, svinmålla, med flera ogräs indikerar hög tillgång på reaktivt kväve som gynnar dessa relativt oönskvärda arter. Hög förekomst av tistlar signalerar kompakterad jord.
Indikator | Enhet | för ekosystemprocess |
1. Levande biomassa | Mängd och bladyta relativt potential | Energiflöde |
2. Smådjur | Tecken på smådjursaktivitet | Mineralkretslopp |
3. FG Gräs | Mängd, vigör och reproduktion relativt potential | Artsamspel |
4. FG Örter | Mängd, vigör och reproduktion relativt potential | Artsamspel |
5. FG Träd och örter | Mängd, vigör och reproduktion relativt potential | Artsamspel |
6. Oönskade arter | Frekvens | Artsamspel |
7. Förnamängd | Mängd relativt potential | Mineralkretslopp, Vattenkretslopp |
8. Förnanedbrytning | Nedbrytningsgrad | Mineralkretslopp |
9. Gödselnedbrytning | Nedbrytningsgrad | Mineralkretslopp |
10. Bar mark | Andel av markytan som är bra | Energiflöde, Mineralkretslopp, Vattenkretslopp, Artsamspel |
11. Skorpa | Jordytans hårdhet | Vattenkretslopp |
12. Mossa | Förekomst | Vattenkretslopp, Artsamspel |
13. Vinderosion | Tecken på bortblåsning och deposition av jord, förekomst av piedestaler | Vattenkretslopp |
14. Vattenerosion | Tecken på ytavrinning, förekomst av rännilsspår och raviner | Vattenkretslopp |
Matrisen är anpassad till nordliga ekoregioner. I mer nederbördsfattiga ekoregioner krävs mindre levande biomassa för att nå samma poängnivå som här, mer bar mark tillåts och indikatorn mossa finns inte med.
I EOV-systemet har man för varje ekoregion valt ut en plats som fungerar som referens för att visa högsta poängnivå för relativa indikatorer som levande biomassa och funktionella grupper. Att göra bedömningar i relation till en sådan referens kräver utbildning och kalibrering med andra. Det är inte möjligt att visa i en förenklad version. Istället får man skapa sina egna referensnivåer, vilket kan vara tillräckligt för uppföljning av den egna brukningsenheten. För de som vill kunna göra relevanta jämförelser med andra rekommenderas att gå en kurs i EOV STM. Denna delkurs är tänkt som en introduktion och inspiration att lära mer – för att helt behärska metodiken krävs i regel att man går en kurs, och deltar i workshops med andra.
För att jämförelser mellan utvärderingar olika år ska bli relevanta är det viktigt att vid bedömningarna ta hänsyn till årsmånen, vilken tid på året bedömningen görs och tid sen slåtter eller senaste betestillfälle. För smådjur är väder och tid på dagen också av betydelse. Insektsaktiviteten är som högst mitt på dagen och betydligt högre soliga dagar än regniga. Det bästa är att göra bedömningarna vid samma tid, under perioden från slutet av maj till september, som de tidigare har gjorts.