Masktest

I den här uppgiften observeras antalet maskar i åkern. Undersök maskförekomsten på varje kursskifte till exempel samtidigt som du gräver en grop som krävs för andra uppgifter, och gräv minst två gropar på varje skifte. Om du vill få en bra uppfattning över maskförekomsten på hela skiften krävs fler gropar. Groparna bör helst grävas när åkermarken är fuktig och maskarna är aktiva nära markytan. Under torrare perioder kan maskarna söka sig djupare ned i marken och gå i viloläge. Det är också intressant att undersöka maskförekomsten på frodiga dikesrenar för att jämföra. Du kan göra observationerna på de olika skiftena vid olika tidpunkter, men kom ihåg att göra anteckningar som du sedan kan sammanställa i ditt svar.

Börja masktestet genom att med spade snabbt gräva upp en jordkoka på 20 cm x 20 cm x 20 cm, och räkna maskarna i jorden enligt anvisningarna. Det är viktigt att vara snabb, så att daggmaskarna inte hinner rymma ner i jorden längs sina gångar.

När du har grävt upp jordkokan placerar du provet på ett ljust underlag, till exempel en spånskiva. Smula sönder provet med händerna så att du hittar alla maskar, och räkna hur många maskar det finns i provet.

I friska jordar kan det finnas upp till 8 miljoner daggmaskar per hektar (800 maskar per kvadratmeter vilket ger ca 32 maskar per spadtag som är en 20x20x20cm kub)¹. Dessa omsätter 50 ton jord varje år. På en bra svensk åker finns cirka 50 maskar per kvadratmeter (ca 2 maskar per spadtag), men i en kompost rekommenderas en masktäthet på cirka 17.000 maskar per kvadratmeter (ca 680 maskar per spadtag).¹ I en täckodlad bädd lär det finnas 500-1000 maskar per kvadratmeter (ca 20-40 maskar per spadtag).² Maskförekomst beror också på vilken jordart man har. I svensk lerjord med bra betingelser för daggmaskar, mullhalt runt 4 %, neutralt pH och god struktur, kan det finnas en halvt ton daggmaskar per hektar. I torra sandjordar med låg mullhalt är det däremot ont om daggmaskar.³

Undersök separat hur många stora daggmaskhål du hittar i gropen efter spadtaget. Observera att det efter växter med pålrot, såsom lusern och oljerättika, kan finnas stora vertikala kanaler i marken, som ändå inte är daggmaskhål.

Det är värt att upprepa det här testet på samma ställe årligen eller med några års mellanrum, för att se om maskarnas antal har ökat till följd av dina åtgärder. För att få en korrekt jämförelse blir det då viktigt att provgräva vid samma tidpunkt på året och helst vid samma fukthalt i jorden så att maskarna befinner sig i samma jordskikt som första gången. Se videon Leta maskar i åkern.

Anvisningar för uppgiften i utkriftsformat.

Referenser:
1. Djuren i marken | Naturhistoriska riksmuseet
2. Sara Bäckmo: Fenomenala maskar i trädgården
3. Jordbruksverket: Gynna mångfalden i marken