Markstrukturens betydelse vid odling av bärväxter

Vid odling av bärväxter behöver skiftena inte vara särskilt näringsrika. Däremot är bärväxter förhållandevis krävande när det kommer till markstruktur, vattenhushållning och luftighet. 

Bäst lämpade för bärodling är sluttande och mullrika morän- och mojordsskiften. Men det går också att anlägga en odling på planmark, förutsatt att den underliggande jordens vattengenomsläpplighet är god. Dessutom kan man med hjälp av till exempel tillräcklig bäddhöjd säkerställa att överskottsvatten leds bort från det område där rotsystemet finns och också på så sätt minska risken för till exempel rotsjukdomar som är skadliga för jordgubbar.

I en hög och lucker bädd utvecklas bärväxternas rötter så att de blir kraftiga och breder ut sig, vilket förbättrar bland annat vinterhärdigheten och skördeavkastningen. På kompakta jordar kan det hända att växtens rotsystem förblir litet och grunt, vilket ökar benägenheten för utvintringsskador. Ett växtbestånd som lider av utvintringsskador är även mottagligt för rotsjukdomar. Utvintringsskador kan också bero på att man gödslar för sent.