Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.

Vallarnas kolinlagring

De vallar som odlas i Sverige är i huvudsak fleråriga. Till exempel är treåriga slåttervallar mycket vantligt på nöt- och mjölkgårdar oavsett om de är ekologiska eller konventionella. Har man en hög andel (25-30 % vid sådd) lusern i slåttervallblandningen, finns även förutsättningen för att ha fyraåriga vallar. Renodlade åkerbeten kan hållas upp till 6 år. Utpräglade kombinationsvallar, som används både till slåtter och åkerbete, är mer ovanliga.

Fleråriga vallars rotsystem kan ge ett betydande tillflöde av kol på mineraljordar. Europeiska Vetenskapsakademien har bedömt att flerårig vallodling är en viktig metod för kolinlagring, eftersom fleråriga vallar har konstaterats upprätthålla markens kollager bättre än ettåriga.1,2,3

I fleråriga vallodlingar är  rotsystemen mer långlivade och bryts ned långsammare än i ettåriga system. Markbearbetningen är också mindre frekvent än vid växtföljder där vallen ligger en kortare tid, vilket ytterligare stärker kolinlagringen.

När man odlar vall för att binda kol är det extra viktigt att noga välja vilka växter som ska ingå i vallen. Nyttan blir till exempel större om man väljer växter med stort och djupgående rotsystem och om vallblandningarna innehåller baljväxter och arter från fler funktionella grupper än gräsväxter.

Växter med djupgående rötter binder mycket kol. Med tanke på kolinlagringen är det också viktigt att vallblandningarna innehåller vallbaljväxter och arter från andra funtkionella grupper utöver gräsarter.

Plöjning och annan intensiv bearbetning av marken frigör kol som är bundet till markens rotsystem eftersom det syresätter marken och ökar mikrobernas verksamhet. Det pågår en undersökning för att reda ut hur ofta en vall bör förnyas för att hitta en balans mellan livskraftig produktion och kolinlagring. Fotosyntesen upphör nämligen när vallen bryts och därmed upphör även kolinlagringen i biomassan. I och med detta, blir den brutna vallen en källa till koldioxidutsläpp och är inte längre en kolsänka. Det forskas på vilken betydelse plöjning har för kolbalansen i vallodling i nordligt klimat.4,5

Slåtterhöjd och kolinlagring

Se video på slåtter av vall till två olika slåtterhöjder på Qvidja gård sommaren 2020 (01:05).

Koldioxidströmmar på ett vallskifte på Qvidja i Finland. Under sommaren 2018 (kurvan till vänster) var åkern en kolkälla under en lång tid efter den första slåttern, varvid nettoutbytet var positivt, det vill säga kol strömmade från marken till atmosfären. Slåttern utfördes till låg slåtterhöjd på 6 cm. Till höger ser man hur vallen återhämtade sig snabbt efter slåtter 2019. Då var slåtterhöjden 15 cm. Det är en betydande skillnad i assimilationen efter slåttern mellan dessa år, vilket syns bäst av det mörkgröna området. Bild: Laura Heimsch, Meteorologiska institutet.

Forskning har påvisat att slåtterhöjden påverkar rötternas mängd direkt efter slåttern. Att den högre slåtterhöjdens är bättre för ökande av kollagret beror på att assimilationen fortsätter oavbrutet efter slåttern, och på att  högre vallgrödan kan åstadkomma en större inlagring av kol. 

Läs mera om den forskning som utförs på Qvidja gårds åkrar i Carbon Actions blogg: Det handlar inte om vad, utan hur – Slåtterhöjd. Odling på mulljordar är problematiskt ur kolinlagringssynpunkt. Mulljordarna frigör kol från marken till luften när de brukas. Även om vallarna binder kol, ser det i ljuset av dagens forskning ut som att mulljordar frigör mer kol än den växande vallen kan binda. Vid odling på mulljordar kan man dock minimera kolutsläppen från jorden med hjälp av vallar kan.(10 Mer om odling på mulljordar finns i kapitel 9, avsnitt Odling på organogena jordar.

Referenser:
1. Kätterer, T., Bolinder, M.A., Thorvaldsson, G. & Kirchmann, H. 2013. Influence of ley-arable systems on soil carbon stocks in Northern Europe and Eastern Canada. Grassland Science in Europe 18: s. 47-56. Tillgängligt i PDF-format: https://www.europeangrassland.org/fileadmin/documents/Infos/Printed_Matter/Proceedings/EGF2013.pdf 
2. Rasse D.P., Rumpel C. & Dignac M-F. 2005. Is soil carbon mostly root carbon? Mechanisms for a specific stabilization. Plant and Soil 269: s. 341-356.
3. Klumpp, K. & Fornara, D.A. 2018. Carbon sequestration of grassland soils – climate change and mitigation strategies. Grassland Science in Europe 23: s. 509–534. Tillgängligt i PDF-format: https://www.europeangrassland.org/fileadmin/documents/Infos/Printed_Matter/Proceedings/EGF2018.pdf
4. Ammann C., Neftel A., Jocher M., Fuhrer J. & Leifeld J. 2020. Effect of management and weather variation on the greenhouse gas budget of two grasslands during a 10-year experiment. Agriculture, Ecosystems and Environment 292: 106814.
5. Rutledge S., Wall A.M., Mudge P.L., Troughton B, Campbell D.I., Pronger J., Joshi C. & Schipper L.A. 2017. The carbon balance of temperate grasslands part II: The impact of pasture renewal via direct drilling. Agricultural, Ecosystems and Environment 239: s. 132-142.