Vallodling

Vallodling är vanligast på djurgårdar där växtligheten används som foder till bland annat nötkreatur, får eller hästar. Men, vallodling är också värdefullt sett ur ett jordhälsoperspektiv där vallen bidrar till en positiv kolbalans i växtföljden vilket kan väga upp för odlingen av mer tärande grödor såsom spannmål eller rotfrukter. Valet av växter som odlas ska planeras utifrån syftet med vallodlingen och de behov som fodret ska täcka. Val av arter är också beroende av jordmånen, skötseln, växtföljden och odlingszonen som åkrarna befinner sig i.

Användning av en blandning vallväxter, i stället för en enda vallväxt, är oftast fördelaktigt både ur odlings och foderproduktionssynpunkt. Inom foderproduktion är det mera riskfyllt att satsa på en växt, men det finns utmaningar även när man använder sig av flera växtarter. Blandningen kan påverka till exempel tidpunkt för skörd och antalet planerade skördar/år. 

Totalt sett är skörden från mångsidiga, blandade vallbestånd större än från rena bestånd som består av en växtart.

Inom intensiv vallodling är det framförallt viktigt att se till att odla en blandning av arter från olika funktionella grupper – såsom kvävefixerare, gräs och örter. På så sätt utnyttjas markens resurser bättre. Arternas olika egenskaper gör också att de kan sporra varandra till bättre tillväxt.¹

När man planerar en vallfröblandning ska växtsättet hos de arter som ingår passa ihop så att det inte blir alltför svårt att fastställa skördetidpunkten. Dessutom ska man tänka på att djuren kan välja att beta växter enligt egna preferenser, vilket kan leda till att betesvallarna blir ojämna. Genom ett välkomponerad vallblanding kan man säkra man en god foderskörd vid varje skördetillfälle, och goda fodervärden i fodret. Detta innebär kostnadsbesparingar då utfodringen inte behöver kompletteras i lika hög grad. Vad som är en passande blandning beror på djurens foderkrav och den önskade avkastningen hos djuren.

Det går att köpa färdiga blandningar eller att göra blandningar själv. Man kan också skapa en mångsidig blandning genom att blanda olika färdiga blandningar med varandra. Ju längre norrut man kommer, desto viktigare blir det att ta hänsyn till vinterhärdigheten hos de olika växtarterna.²

Beroende på var i Sverige man bedriver sitt jordbruk kan man välja sorter som lämpar sig för 2, 3 eller till och med 4 skördar. Konventionella slåttervallsystem präglas fortfarande främst av gräs i blandningarna. Inom ekologiska system för slåttervall utnyttjar man fler vallbaljväxter med högre andelar i den totala vallblandningen.I Sverige kommer rörsvingelhybrid, rajsvingel, rörsvingelhybrid, hundäxing till. På Öland/Gotland finns även intensiva hundäxing-blålusern-vallar, som tål intensiv konventionell gödsling. 

Vallskördar avtar när vallarna blir äldre. Inom ekologiska vallodlingar är man mest beroende av vallbaljväxter som kvävekälla. Rödklöver, som är huvudmotor i ekologiska vallar, förlorar skördepotentialen från och med tredje året, eller vid för täta vallväxtföljder och klöverrotröta redan efter andra året. Skördeminskningen beror på övervintringsskador, ogräs, körskador, förbrukning av näringsreserverna i bearbetningsskiktet, samt på växtsjukdomar som drabbar rotsystem och bladverk.²

Även vildsvinsskador har blivit ett allvarligt problem i vallodlingen i framförallt södra Sverige, i synnerhet i skogsbygden men även i slättbygden. Gamla vallar och vallar med kvickrot påverkas särskilt mycket av vildsvin. I Sverige förnyas oftast renodlade slåttervallar efter tre år och i intensiva växtföljder som innehåller avsalugrödor efter två år. Mer diversa vallar, med fler arter i blandningen, kan som regel ligga längre.

Man får goda vallskördar från åkrar vars bördighet, näringstillstånd, pH och vattenhushållning är i skick. En föråldrad uppfattning om att vallar är anspråkslösa grödor lever fortfarande kvar. Visst kan man odla vallar på dåliga åkrar också, men för att nå toppskördar kräver vallarna lika bra jordhälsa och kompletterande skötsel som mera krävande grödor.

De flesta vallväxterna skördas normalt under två vallår i Götaland och Svealand samt under tre vallår i Norrland.

På utsädesföretagens hemsidor kan man normalt hitta kataloger över vilka arter och sorter de erbjuder. Ofta har de också bra beskrivningar över de olika arterna samt vilka förutsättningar som krävs för en god etablering. För ekologiska jordbrukare finns denna skrift, där man kan läsa om vilka ekologiskt uppförökade sorter av vallfrö som finns på marknaden 2025.

En beskrivning av de vanligaste gräs- och baljvallväxterna jämte illustrationer och beskrivning för identifikation finns i ProAgria Västra Finlands guide Växter för vallen.

Referenser:
1. Nyfeler, D., Haugenin-Elie, O., Suter, M., Frossard, E. & Luscher, A. 2011. Grass-legume mixtures can yield more nitrogen than legume pure sands due to mutual stimulation of nitrogen uptake from symbiotic and non-symbiotic scources. Agriculture, Ecosystems & Environment 140(1-2): s. 155–163.
2. Mustonen, A. 2021. Faktagranskning i onlinekursen Grunderna i regenerativt jordbruk. 27.1.2021.