Observation är A och O

Bedömningen av jordhälsan bör göras som en helhet. Man måste lära känna åkerns tillstånd i stunden för att kunna planera och rikta förbättringsåtgärderna rätt. Det bästa sättet att skaffa sig kunskap om tillståndet eller utgångsläget är att kombinera sin egen långa erfarenhet av åkrarna som jordbrukare med olika observationsmetoder. Bra hjälpmedel för detta är till exempel flygfoton och satellitbilder, skördekartor, observationer av växtligheten, spadtest, jordsond, markkarteringsresultat, test av markens vattengenomsläpplighet och täckdikningskartor. En del av observationerna kan göras vid sidan av det vanliga arbetet på gården.

Det enklaste sättet att skaffa sig kunskap om markens bördighet är att göra observationer av matjorden och växtligheten, alltså att gräva gropar och bedöma marken: Hur ser jorden ut? Hur känns den? Hur luktar den? Gräver man djupare så kanske man hittar skikt med dålig vattengenomsläpplighet som har skapats p.g.a. markpackning eller plöjning. Använd en bra spade, en jordsond med cm skala, tumstock, brukskniv och dina sinnen (mer om detta finner du i delkurs 11 Mät och observera).

Den visuella observationen görs också genom att följa och studera växternas tillväxt och förekomsten av ogräs och växtsjukdomar. Iakttagelser görs av markytan, och i samband med åkerbruket görs iakttagelser av markens sätt att reagera på de åtgärder man använder sig av. Det man studerar är markstrukturen, daggmaskarnas, rötternas och mikrobernas aktivitet och markens naturliga egenskaper, såsom jordarten och mullhalten. Särskilt fokus läggs på rötternas tillväxt, eftersom deras växtsätt och tillväxt på djupet berättar mycket om markens struktur. 

Den bästa tidpunkten för att göra visuella och fysiska iakttagelser är när marken är fuktig, varken våt eller torr, och rötterna kan urskiljas tydligt, till exempel efter tröskningen, före höstbearbetningen (vintern är inte lämpligt). Högsommaren är också en bra tid att göra iakttagelser, då är nämligen rötterna i stark tillväxt.

På spannmålsåkrar är den optimala tidpunkten omkring tre veckor före tröskningen, på potatis- och sockerbetsåkrar i början av augusti, på vallar strax före den andra slåttern och på betesvallar hela perioden mellan juni och september⁽¹.

Iakttagelserna av markytan kan gälla markens förna, maskhål, förekomsten av mossor och svampar samt ytans hårdhet eller mjukhet. Förnan skyddar marken mot erosion, ytlig igenslamning och skorpbildning, och hindrar vattnets avdunstning. Foto: Soja Sädeharju. 

Referenser
^1. Mattila, T.J., Rajala, J. & Mynttinen, R. 2019. Peltohavaintoja – aistinvarainen tarkastelu maan kasvukunnon mittarina. Helsingfors universitet Ruralia-institutet. Seinäjoki. Rapporter 197. Tillgängligt också i PDF-format: https://helda.Helsingfors.fi/handle/10138/305223