Visuell bedömning av markstrukturen

Det finns olika sätt att visuellt bedöma markstrukturen. Den enklaste formen av visuell bedömning går ut på att från midjehöjd släppa ner en uppgrävd jordklump på marken eller något annat slätt underlag. Sättet på vilket klumpen går sönder, avslöjar en del om markstrukturen och det kan löna sig att göra bedömningen lite mer grundligt.

Det kanske mest använda vertyget för visuell bedömning är Markstrukturkortet (på engelska Visual Evaluation of Soil Structure, VESS). Kortet guidar ett testförfarande där man med spade gräver en grop av en viss storlek och iakttar och poängsätter den uppgrävda jordklumpens skiktning, se bild 3.

Skiktningen visar de olika marklagrens täthet och aggregatstruktur. De bästa aggregaten är 2–6 mm stora, runda och porösa. Sådana aggregat uppkommer genom biologisk aktivitet, dvs. genom rötternas och markmikrobernas aktivitet. Mark av dålig kvalitet har släta, kantiga och kompakta aggregat som är stora, med en diameter på 7–10 centimeter (klass 1). Mellan dessa klasser finns ett stort antal aggregat med olika storlek och form och olika porositet, s.k. halvaggregat. I testet ingår också ett falltest för att sönderdela jordklumpen och se aggregaten.

Den viktigaste delen i bedömningen av åkerjord är gropobservationerna. Dessa går ut på att man gräver en ca 40 centimeter djup grop i marken och med ögon, fingertoppar och kniv gör iakttagelser av markens struktur och växternas rötter. Dessutom kan man göra olika kompletterande mätningar, till exempel ett vatteninfiltrationstest och ett masktest (mer om detta i delkurs 11 Mät och observera).

Vid alla visuella bedömningar studeras åkerns översta skikt (matjorden), vilket har stor inverkan på markfunktionerna, som vattenupptagningsförmågan, gasutbyte och erosionsbenägenheten, samt för uppkomst av grödan.