Gödslingens ekonomi

Gödsling syftar så klart till att skapa så bra förutsättningar som möjligt för det man odlar, detta har med växtnäringsbalansen att göra, och är också en ekonomisk faktor. Med gödslingen eftersträvar man att höja skördens kvalitet och mängd, så att meravkastningen blir större än gödslingskostnaden.

Vid låga skördenivåer ger gödslingen en stor skörderespons, som i allmänhet överskrider tilläggskostnaden för gödslingen. När gödslings-/skördenivån höjs, ger samma tilläggsmängd en mindre skördeökning. Till slut täcker inte skördeökningen längre kostnaden för tilläggsgödslingen, och då är det inte längre ekonomiskt förnuftigt att höja gödslingsnivån. Också efter den här punkten ger tilläggsgödslingen en högre skörd, men den sänker den totala lönsamheten i odlingen.⁽¹ 

Samtidigt kan det finnas negativa påverkningar på mikrolivet, särskilt vid höga nivåer tillförda kvävegödselmedel – t.ex. minskar vallbaljväxternas och trindsädens biologiska kvävefixering från luften redan vid måttlig kvävetillgång i marken. Detta på grund av att det tar mer energi från växten att ha ett samarbete med bakterierna än att direkt ta upp kväve från det man gödslar med. Med andra ord hämmar man då den process som ger grödorna gratis kväve, vilket inte är lönsamt.

Vissa använder skörderesponskurvor (se exempel i bild nedan) för att bedöma hur mycket gödsling som behövs. Men skörderesponsekurvor är problematiska vid gödslingsplaneringen av två skäl. För det första kan samma gödselmedel ge flera olika kurvor. I bild 12 ger den böjda kurvan en mycket högre optimal gödslingsnivå än kurvan som bildas av två räta linjer. För det andra får växten näring också från marken, så beroende på åkerns skick och interna variation befinner man sig redan i utgångsläget någonstans på kurvan. Det finns både åkrar där tilläggsgödsling aldrig blir lönsam, och åkrar där allt kväve som växten behöver måste tillföras via gödslingen.

Precisionsodling och behovsbaserad tilläggsgödsling blir allt vanligare och leder utvecklingen i rätt riktning, eftersom de möjliggör en ekonomiskt optimal gödsling på varje del av åkern. Platsen, liksom jordmån, årsmån, mullhalt, växtföljd och över tid tillförda stall-/organiska gödselmedel styr framförallt kvävetillgången.

Referenser
1 Mattila, T.J. 2019. Lähestymistapoja lannoitussuunnitteluun – kierrätysravinteiden haasteita. Finlands miljöcentrals rapporter. Finlands miljöcentral. https://helda.Helsingfors.fi/handle/10138/302787.
² Cerrato, M.E. & Blackmer, A.M. 1990. Comparison of Models for Describing; Corn Yield Response to Nitrogen Fertilizer. Agronomy Journal 82 (1): 138–43.