Forma åkern, bli av med pölarna

Våta svackor på åkern kan bero på problem med täckdikningen, men ofta är det åkerns ytformer som är problemet. I finare jordarter och torvjordar kan vattengenomsläppligheten vara dålig, och det överflödiga vatten som kommer med ytavrinningen kan vara mer än vad marken klarar av. Under det vattensjuka ytskiktet kan en torvjord till och med vara mycket torr, men luften kan inte ta sig därifrån, vilket gör att ytvattnet inte sugs upp av jorden. När de vattensjuka svackorna packas i samband med bearbetnings- och skördearbeten förvärras problemet ytterligare. Utöver att det här medför praktiska odlingsproblem omvandlas också nitratkväve i våta och syrefattiga förhållanden till dikväveoxid (N₂O), som är en kraftig växthusgas.

Problemet med pölar kan lösas genom formning av åkerns yta så att man antingen jämnar ut åkern eller leder bort vattnet. Körning av fyllnadsjord är ett effektivt och bra sätt, t.ex. om det utförs en dikning i närområdet så att lös jord finns att tillgå. Mindre och grundare gropar kan jämnas ut med en utjämningsharv eller en justerbar frontsladd på en bogserad harv. För grundligare behandling av mer krävande skiften kan man anlita en entreprenör med en GPS- eller laserstyrd planeringssladd.

Det är bra att kartlägga torrläggningsproblemen med hjälp av ett problemlösningsschema. I schemat går man från detaljer som lätt kan granskas och korrigeras till allt svårare frågor.

Kontrollera först grundfaktorerna: kan vattnet rinna bort från åkern, och kommer det överflödigt vatten till åkern? Är dräneringshöjden mellan utfallsdikets vattennivå och de lägsta ställena på åkern ca 90 cm, dvs. kan åkern överhuvudtaget torrläggas?

I täckdikessystemet bör man först lokalisera och granska utfallsöppningarna. Täckdikningsföreningens arkiverade täckdikeskartor är ett utmärkt hjälpmedel för att hitta utfallsöppningarna. Om utfallsöppningen fungerar, ska det gå att sticka in ett böjligt rör eller en rensspiral ca 2–3 meter in i öppningen. Oftast finns rotproppar och andra problem med utfallsöppningen nära utfallsrörets ända. 

Överflödigt vatten kan också rinna in på åkern på grund av sänkor, pölar, proppar eller för grunda nackdiken. Om det är blött på något ställe av åkern och det finns träd inom 15 meters radie från täckdiket är det skäl att granska röret för att se om där finns rotproppar.

Även om utfallsöppningarna och nackdikena konstaterats fungera kan det finnas proppar i rören. Om åkern är klart mycket blötare ovanför ett visst ställe på täckdiket kan man hitta orsaken till problemet genom att gräva fram röret nedanför det ställe där man tror proppen finns och försiktigt gräva sig vidare uppströms. Om det rinner vatten från hålen i rören finns proppen nedströms. 

Genom att spola täckdikena kan man försäkra sig om att rören är hela. Slambrunnar i täckdikningssystemet ska rengöras regelbundet.

Om täckdikningen fungerar, men det fortfarande finns blöta ställen på åkern, kan ytvattenflödet avledas. Ytvattenflödet kan göra att det rinner upp till 800 millimeter vatten till svackorna vid en regnmängd på 50 millimeter, vilket är mer än vad också en välfungerande täckdikning kan svälja.