Du måste registrera dig och logga in för att kunna göra ett quiz, genomföra hela kursen samt för att kunna få ett diplom.
Regnvatten, avdunstning och markstruktur
För att bilda sig en uppfattning om vattenhushållningen är det viktigt att iaktta regnvattnets rörelser och avdunstningen. Den sista delkursen 11, Mät och observera, kommer att gå in på det praktiska inom ämnet.
Man kan inte påverka regnmängden, men man kan påverka den mängd vatten som absorberas av marken. Det går inte att lagra in mera vatten i åkern ifall vattenreserverna redan är fulla. Växande växter kan avdunsta ca 20–25 millimeter vatten i veckan, medan en bar jord endast avdunstar ca fem millimeter i veckan. Att hålla levande växter i jorden är alltså ett sätt att öka avdunstningen och minska risken att vatten blir stående på åkern.
Övervintrande växter (höstsäd, vall, fånggrödor) avdunstar vatten effektivt på våren och skyddar också marken mot ytslamning. Råg som övervintrande grön mellangröda kan vid myllning eller skörd i god tid hjälpa till att skapa goda villkor för såbädden om våren. Det gör också att åkern inte blir vattendränkt i samband med vårregnen. Avdunstningen upphör när beståndet mognar.
Fånggrödor som är insådda under spannmålen kan hålla marken torrare under skörden och inför markbearbetningen. Växternas avdunstning är också viktig med tanke på utsläppen av näringsämnen, eftersom vatten som avdunstat inte kommer att rinna av och transportera ut näringsämnen till vattendragen.
Fundera på:
Hur många veckor av växtperioden saknar dina åkrar avdunstning från växterna? Varför? Hur djupt ner når växternas rötter, dvs. från och med vilket djup torkar de upp marken?
När det finns för mycket vatten på åkern är markens porer vattenfyllda. Om det vattenmättade markskiktet sträcker sig ända upp till matjordsskiktet kommer växternas rötter drabbas av syrebrist i marken. Oftast strävar man efter att vattenytan inte ska stiga högre än till 60 centimeters djup. Om man ofta får problem med vattensjuka grödor så är det läge att fundera på åtgärder, t.ex. dikning.
Att ha en bra aggregatstruktur i lerjordar är en förutsättning för matjordens goda vattengenomsläpplighet och därmed också för rötternas syretillförsel. En bra aggregatstruktur tål vatten och tryck och förebygger igenslamning och skorpbildning. Om aggregatstrukturen är svag, går aggregaten sönder av regn, marken slammas då igen och det bildas en skorpa på ytan. Samtidigt blir vattenabsorptionen långsammare och marken förblir våt. Ju mera organiskt material det finns i marken desto starkare blir aggregatstrukturen. Därför är det viktigt att göra spadtest för att skapa sig en bild av hur aggregatstrukturen ser ut på åkrarna och sen sätta in rätt åtgärder.