Täckdikning

Täckdikningen är på många åkerområden en grund på vilken man har kunnat bygga upp ett produktivt jordbruk och trygga den svenska matproduktionen. Täckdikning är ändå inte alltid den rätta eller enda åtgärden som behövs för att hantera vattentillgången på åkrar, utan behöver kompletteras med rätt markskötsel med tillhörande växtföljd och odlingsteknik för att åkern ska fungera optimalt. 

Det är också viktigt att ha kontroll över produktionsinsatserna och utnyttja dem så effektivt som möjligt. Med kunskap om åkerområdenas jordarter och lämpliga höjdskillnader kan grundläggande täckdikning effektiviseras eller kompletteras med till exempel reglerbar dränering.

Den positiva effekten av reglerbar dränering, till exempel i samband med radodling, har gjort den till ett lönsamt komplement till den grundläggande täckdikningen. Den reglerbara dräneringen kan för vissa objekt också ge möjligheter till underbevattning och återanvändning av avrinningsvatten, utifrån finska erfarenheter. I Sverige är reglerbar dränering fortfarande knappt använd.

Genom att på rätt sätt ta kontroll över vattnet i såväl utfallsdiken som täckdikade åkerområden kan man trygga växtförhållandena under växtperioden till exempel i samband med längre torkperioder. Förutom att fördröja och ta kontroll över vattnet kan man dessutom påverka fuktigheten i alven. I sättningskänsliga jordarter kan sättningen minskas, vilket ger en långsiktig nytta för åkermarken.

Kontrollerad fördröjning av vattnet kan minska erosionsskadorna.